En medelålders kvinna söker upp sin far, en person hon aldrig har träffat och om vilken hon knappt vet något. Ett förtätat möte, där livets alla känslor får spelrum, inte minst i upptakten: Knacka på, eller ringa på. Höra ringsignalen inne i lägenheten. Höra hjärtat bulta allt högre. Höra steg närma sig. Läs mer
Det ligger nära till hands att, om inte direkt jämföra, så i alla fall ge det en tanke, varför språket i Operans dansföreställning Ministeriet för olösta känslor förvaltas så välövervägt och träffsäkert, medan sång- och framför allt dansnummer i Stadsteaterns Little shop of horrors faller till marken med ett brak. Läs mer
Det är inte bara en helt unik uppsättning. Den ges dessutom blott ett fåtal chanser till att uppleva. Sopranen Kerstin Avemo gör två enastående kvinnoporträtt mellan dröm och verklighet i två kortoperor som fåtts att framstå som om de varit gjorda för varandra. Med David Radoks idé, regi och scenografi har skapats två märkvärdiga operasmycken. Läs mer
Författaren Deon Meyer har i över tio år skämt bort oss med högkvalitativa kriminalhistorier från Sydafrika. Men årets bok Kvinnan i den blå slängkappan är inte en ”vanlig” Deon Meyer-bok. Det är en text, en berättelse, skriven på beställning för den holländska deckarveckan 2017 (Spannende Boekeweek) där en internationellt känd författare varje år bidrar med en berättelse i kortformat, här 151 sidor, som delas ut gratis i landets bokhandlare under festivalen. Läs mer
”Först när solen sjönk igen tuggade de var sitt piller och sköljde efter med Savanna och hennes kropp som tidigare varit glasklar av kokainet blev nu samtidigt viktlös, som en såpbubbla av skottsäker kristall. Armarna lyftes mot biltaket av sig själva och de sidenrosa lungorna vidgades tills hon fick rum i dem för hela universum så att universum för varje andetag strömmade igenom henne i sitt totala gnistrande mörker och fanns där både inom henne och utom henne utan några gränser.” Läs mer
Den sorgliga sagan om flickan med svavelstickorna är en av H C Andersens kortare. Att skapa ett ordlöst, myllrande drama av den är inte vad man föreställer sig. Men när Backa Teater fritt utgått från den sagan för en timmes teater förstärks sagans samhällskritik i en fascinerande stumfilmsteknik. Läs mer
Från hisnande skapelseberättelse och lögners fortplantning till sagans elaka styvmödrar och kärlek som leder till döden. Det handlar om barnteater eller vad jag skulle kalla allåldersteater. Bättre start på dagen än en dos levande scenkonst med en entusiastisk barn- eller allålderspublik är svårtänkt. Ja, det är humorn och den komiska spelstilen som dominerar på Göteborgs barnteatrar efter allehanda koncept – från att göra fars av Romeo och Julia och panto av Snövit till att återanvända fabler och visor i olika former eller bearbeta existentiella frågor enligt devisingmetoden. Musiken har alltid en given plats. Läs mer
Nog är det show alltid! Den koreografiska uppfinningsförmågan tycks outsinlig, den kroppsliga förmågan närmast gränslös, så ock den scenografiska, musiken inte att förglömma. Det är en spontan reaktion från världspremiären på två nya dansverk på Göteborgsoperan. En säregen helafton med en makalös dansensensemble. Läs mer
I såväl Kapernaum som They shall not grow old är närvaron allt. I verkligheten och i minnet av verkligheten. I Nadine Labakis Cannes-belönade och Oscar-nominerade film Kapernaum följer vi med pojken Zain i hans utsiktslösa vardag i Beirut, tillsammans med sin egen familj, tillsammans med en papperslös ensamstående mor och hennes baby. Läs mer
Ett mästerverk i Jon Fosses anda har intagit lilla scenen på Göteborgs stadsteater. Likt ett sorgekväde får den sceniska triptyken Shirins vargar mig att förstummas. Poetiskt, tonsäkert, skört och naket möter vi tre kvinnor i olika situationer av sexuellt våld. Intelligenta texter begåvat tolkade. Läs mer