Historiens versioner

The death of Stalin och The Post
Jason Isaacs och Tom Hanks

Hur noga behöver man behärska de faktiska historiska förloppen för att ta ställning till deras filmiska versioner? Ju bättre desto bättre, skulle kan kunna säga. Läs mer

Händelserikt med en doft av gödsel

Roland Buti – Torkans år

Det är sommaren 1976. Det är sommaren då Gus (Gustave) är tretton år och det mesta går snett. Vi befinner oss på landet i den fransktalande delen av Schweiz, det är osedvanligt hett och torrt och katastrofer står på lut. Familjen Sutter lever på vad gården ger; förutom diverse grödor även mjölk och ägg, de har också kycklinguppfödning. Fadern har nyligen moderniserat ladugården och köpt tiotusen kycklingar. Det är en stor satsning. Läs mer

Sinnligt, intressant – men ur fas med tiden

Per Wästberg – Klasskamraten och andra möten
författarfoto Per Wästberg, fotograf: Caroline Andersson

Att genrebestämma Per Wästbergs Klasskamraten och andra möten är inte alldeles enkelt. Det rör sig om material med dokumentär prägel men framställt i litterär form och med den frihet i tolkning och läsning av de skilda ödena som det innebär. Läs mer

Filminspelning ger färg
åt mytiskt kärleksdrama

Göteborgsoperan – Ariadne på Naxos
ur föreställningen

Det är i grunden en dyster historia, det som blev Richard Strauss’ tredje opera på ett känt mytologiskt kvinnonamn, Ariadne, kungadottern som räddade Theseus ut ur labyrinten och flydde med honom till ön Naxos, där hon övergavs och där själva operan tar vid. Att muntra upp det hela med Fellinikryddad commedia blir till en nödvändighet. Sofie Asplund är anrättningens räddare. Läs mer

Fördjupning i fenomenet seriemördare

Kjell E Genberg – Seriemördare. Ondskans ansikten i alla världsdelar
Kjell E Genberg

Seriemördare är människor som mördar fler än tre personer med en avkylningsperiod mellan varje dåd.
Det får vi veta i den här boken där det berättas om ett urval av sådana mördare från 1500-talet fram till våra dagar.
Hårresande och skräckfyllda berättelser, motbjudande och svårbegripliga. Fast om det är ondskans ansikten är jag tveksam till. Läs mer

Pretentiös formlek

Motherdog - ur föreställningen. Foto Ola Kjelbye

Pretentiöst så det förslår, kan sägas om Göteborgs Stadsteaters senaste uppsättning, Motherdog, som inte gjorde mycket mer avtryck hos mig än ett stort frågetecken. Det är ljussättningen och musiken som är behållningen medan tematiken, människan som flockdjur, utmynnar i intet. Läs mer

Engagerad debut med många pärlor

Yolanda Aurora Bohm Ramirez, foto Casia Bromberg

”De säger att min moraliska kompass är trasig

så jag ritar om kartan.”

Ja, det gäller att ha en karta som speglar verkligheten, den egna verkligheten. Annars blir man vilse  ”Så mycket har gått vilse på min kropp.”  Vi talar om dikter som utgår från en person som har mycket med, och mot, sig. Läs mer

Helt utan redovisningsplikt

Skärmdump frånTrumps twitter

Det är dags för Davos. Radion står på och ekonomikorrespondent Staffan Sonning talar om hur ”USA invaderar Europa” (P1, 16/1-18). Nu ska alltså president Trump dundra in med sina sju viktigaste ministrar plus många andra, däribland svärsonen Jared Kuschner, som vid nyss fyllda 27 år kallas senior rådgivare. Därtill kommer ett entourage på cirka 1500 personer, anställda som ska hålla reda på alltifrån protokoll och säkerhet till måltider och styling. America first – even in Switzerland, allt medan budgetkaos rasar på i hemlandet. Läs mer

En kör satt i rörelse

Göteborg Baroque och De utomjordiska – Orfeo (Claudio Monteverdi)

Göteborg Baroque iscensätter Monteverdis kortopera L’Orfeo i Röda Stens konsthall och resultatet är så nära perfektionen man kan komma. De ruffa väggarna lyses upp och vaknar till liv tills man tycks befinna sig i en medeltida förhall eller något liknande, graffiti-resterna på väggarna framstår som urtida grottmålningar och framförandet, som snarare än en ’uppsättning’ kunde beskrivas som en ’kör i rörelse’, är så nyanserat och mångfacetterat i uttrycket och med en sådan lyrisk spännvidd i fraseringarna, att inte det subtilaste av scenkonstverk kunde insistera på vare sig annat eller mera. Läs mer

Skönheten sedd inifrån

Wayne Roberts – Katie says goodbye
ur filmen

Sällan såg man ett vackrare porträtt av en människa än i Katie says goodbye. Men i Lars von Triers Guldhjerte-trilogi finns de (Breaking the waves, Idioterne, Dancer in the dark). Och i litteraturen. I Elsa Morantes Historien finns en liten varelse, Ida, som utan att belasta någon med överväganden eller grubbel helt enkelt ”gör vad som kommer an på henne”, genom kriget och förföljelserna, genom familjesorger och fattigdom. Hon gör det till synes utan att reflektera, i vart fall artikulerar hon inga anklagelser och definitivt ingen klagan. Läs mer