Välgjort på tema brott

Dramaten – Nordic crime, Mattias Andersson
ur Nordic Crime, Dramaten

Konsten att få teatern att äta sig in i verkligheten på ett adekvatare sätt än filmmediet är vad regissören, dramatikern, teaterchefen Mattias Andersson utvecklat till något av en egen genre.
Hans senaste verk, Nordic Crime, om förövare och offer, har ersatt våldsamma bilder med något av en filosofisk värdegrund. Läs mer

Uppgivenhetens sega anatomi –
eller dramaturgins frånvaro i Lars Noréns senare dramatik

Lars Norén – Solitaire (Folkteatern)
Bild ur föreställningen Solitaire

En människoklump mitt på scenen, som inte rör sig, varken klumpen eller scenen. En situation där klichéerna studsar mot varandra för att skapa ett slags meningslöshet över hela företaget: ingen är ju fri att förflytta sig eller utvecklas, det är de absolut existensiella villkoren som råder och säger, att människans handlingsfrihet är i verkligheten ytterligt begränsad, begränsad att surra över denna påtvingade inskränkthet, lika ofrånkomlig som oundviklig. Människans frihet är en gigantisk illusion som må ha byggt både världsbilder och institutioner omkring kunskap om livsvillkoren vi innerst inne inte har. Läs mer

Rösten från epicentrum av Dramatens kris

Jenny Andreasson – Teatern Norstedts 2022
jenny.andreasson

År 2016 inträffade en ytterst ovanlig och rentav sensationell händelse vi Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm. En föreställning, så gott som färdigrepeterad och klar för premiär, lades ner. Anledningen uppgavs från teaterns sida vara att regissören Jenny Andreasson insjuknat och inte förmådde slutföra sitt arbete med pjäsen. Nu har Jenny Andreasson själv skrivit en roman om det händelseförlopp som ledde fram till att uppsättningen lades ner. Men ”Teatern” är också en skildring av hur extremt svåra arbetsförhållanden i en miljö där lojaliteter ofta är osäkra och villkorliga och stödet från beslutsnivån vanskligt och diffust kan gestalta sig. Läs mer

Scenkonst som gör upp med samtiden

Om tre aktuella pjäser, på Dramaten och Göteborgs stadsteater
ur Yttersta minuten

Sällan eller aldrig har väl en teaterföreställning varit så oförutsägbar som den Mattias Andersson öppnat Dramatens stora scen med efter pandemistoppet. En kan fråga sig vad han själv hade för föreställning om resultatet när han planterade iden om Den yttersta minuten i sin ensemble.

Och när det gäller valet av pjäs på Lilla scenen tajmade premiären på Tillbaka till Reims precis den tyska valutgången och kan måhända något lätta på pjäsens oroande politiska resonemang.  Slutspel på Göteborgs Stadsteaters Studio är ett pålitligt kort ur det surrealistiska pjäsförrådet. Läs mer

Med sinnen känsliga för scenen

Fadren – Dramaten & Strindbergs Intima Teater
Fadren. Foto: Hans Malm

I mitt minne kan jag härleda Anna Petterssons scenkonstnärliga skicklighet tillbaka till föreställningen Personkrets 3:1 1998, där hon med sin oroliga närvaro i repliken framställde en oförglömlig sökande kulturell ”halvfigur” i det persongalleri genom vilket Lars Norén den gången tog ett radikalt grepp om vad nutida dramatik också kunde vara. Läs mer

Omtumlande Dramatenrunda

Dramaten x 3, Uppenbarelsen, När det kommer till kritan, Oidipus och Antigone
ur När det kommer till Kritan Foto Sören Vilks

Några av Västsveriges lysande exporter till Stockholms teatrar firar nu triumfer på Dramaten. På två dygn lyckades Britt Nordberg pricka in tre nyproducerade guldkorn, Mattias Anderssons Uppenbarelsen, Andreas T Olsson i Niklas Rådströms monolog När det kommer till kritan samt Reine Brynolfsson som Oidipus. Omtumlande och imponerande. Läs mer

När samhället tar stryptag på känslorna

Kungliga operan – Fedora, Dramaten – Fäder och söner

På båda huvudstadens stora scener – Kungliga Operan och Kungliga Dramatiska Teatern – spelar samhälleliga uppror under förrförra århundradet en betydande roll för individernas känslomässiga frihet eller förlamning, i värsta fall död. Läs mer

Ensamheten hundra år senare

Teater: Gertrud – Hjalmar Söderberg

Det är en av de säregna effekterna av Anna Björks kontrollerade och stiliserade spel i rollen som Gertrud i Hjalmar Söderbergs klassiska drama, att man får en rent fysiskt påtaglig känsla av, hur en kvinna i den samhällsklassen, i den tiden, faktiskt kunde tänkas uppträda och vara. Läs mer

Backa teater sätter sina spår

Två namn, förknippade med fenomenet Backa Teater i Göteborg, är nu aktuella på andra scener. Det är dess förre och förste konstnärlige ledare Eva Bergman, som sätter upp en mycket göteborgsk Pygmalion på Göteborgs stadsteater. Det är hennes efterträdare på Backa Teater, Mattias Andersson, som på Dramaten vidgat sin undersökning av tillståndet i Sverige från hemstaden Göteborg till hela landet i föreställningen The Mental States of Sweden.  Två högst egensinniga uppsättningar. Läs mer