”Det finns en bot för allt utom saknad.”
Det verkar gå en antidemokratisk ”populistvåg” över världen, där diverse makthavare tillskansar sig allt större maktbefogenheter, där opposionella och/eller journalister fängslas i summariska rättegångar. Dawit Isaak har suttit mer än tjugo år i ett eritreanskt fängelse utan rättegång, men det finns dessvärre alltfler nya/senare liknande fall. Läs mer
En stad sjunker och ”ur kollapsen stiger/förlorade kustlinjer”. Ett jag ser sig själv uppsköljd på stranden ”otyglat vatten i lungorna/skrapmärken på halsen där gälarna satt”. Är det en individs upplevelse, eller handlar det om en urscen; när det som var fisk steg upp ur vattnet och blev människa? Och allting under en falks blick. Kikar denna falk ner på oss, eller blickar vi upp mot den? Jo, så är det nog. Läs mer
”Det rapporteras att färre barn föds för tidigt. De blivande mödrarna mår bättre av isolering. Det rapporteras att trycket på den psykiska vården ökar. Patienterna mår inte bra av isolering. Det rapporteras att människor drömmer att de besöker nöjesfält som plötsligt förvandlas till dödsfällor.” Läs mer
Chile på sjuttiotalet, militärerna avrättar den demokratiskt valde president Salvador Allende, krossar händerna på och skjuter även den kände trubaduren och aktivisten Victor Jara och inför en blodig militärdiktatur 1973. Med general Pinochet i spetsen lever diktaturen fram till 1990, med massor av döda, torterade och ”försvunna” som följd. Plus en stor flyktningvåg därifrån, se Läs mer 
I polisbilar, i häkten och fängelseceller, bland plitar och medintagna. Man förhörs och döms och frias, flyttas runt och visiteras och väntar. Man sitter i sin cell, läser orden på väggarna tidigare interner klottrat dit. Plötsligt är man ute igen, ute i den farliga friheten, den man ständigt trängtar efter. Eller kanske inte alls. Läs mer
Många nyanser av blått. Kanske skulle man kunna använda den raden som undertitel på Maggie Nelsons debut Blått (Bluets) som kom 2009, alltså sex år innan hennes stora internationella genombrott med romanen Argonauterna. Blått är någonslags filosofiska och poetiska texter genomkorsade av självbiografiskt sorgearbete. Läs mer
Det är inte så ofta man sträckläser en diktsamling. Det kan försvåra läsningen och skapa en distans. Men Leif Wilehags ”Oxymoroniskt – dikter” är en genomtänkt helhet, om än uppbyggd av det skenbart oförenliga. Den är lätt att ta till sig och jag läser den rakt igenom. Det känns lite som att bläddra i en dagbok och hitta delar av sitt eget liv på sidorna. Läsningen blir till en existentiell dialog med en författare som skriver om teman som berör oss alla. Läs mer
