Att ordet bärsärk överlevt får bl.a. skyllas våra vikingentusiaster under 1800-talets göticism. Då gällde att efter Finlands förlust 1809 och i det ryska imperiets skugga moraliskt trygga Moder Svea med ”mandom, mod och morske män”. Man tog hjälp av vad som berättats om bärsärkar i det forna Skandinavien. Deras mod stod i blickpunkten, inte deras råhet eller skräcken de spred. Inte ens deras hedendom stod i vägen. Läs mer
En grundtanke med enhetsskolan var att bryta de klassbarriärer som fanns inom utbildningen. Efter principbeslutet 1950 att införa denna skolform, tog statsminister Tage Erlander till orda. Han lovade att man skulle ”försöka riva ner de klassbarriärer, vilka hindrade den fattige från att kunna ta del av det gemensamma kulturarvet”. Läs mer
Få böcker kan så väl som denna, så inifrån, beskriva rasismens – och människans – väsen. Némirovsky hann aldrig göra sitt livsverk klart, bara denna enda del skrev hon nästan klar ( hon hade planerat 5 delar) innan nazisterna grep henne. Hon råkade vara judinna. Ändå finns hela verket med i undertexten och i vetskapen om Irène Nemirovskys öde. Läs mer
Det är en märklig roman i thrillerns skepnad som Jungersen skapat. Succén i Danmark känns inte alls konstig eftersom boken säger oerhört mycket om samhället; vandrar fritt på globaliseringens bakgårdar; bryter sig in i inskränkta källarvrår; sopar bland vanföreställningar om demokratiska och idealistiska arbetsplatser. Huvudpersonerna är fyra kvinnor. Spelplatsen är Danskt centrum för information om folkmord, och situationerna blir belysta ur alla fyras aspekter. Iben är ung och har haft psykiska problem. Hon är singel till skillnad mot goda vännen Malene vars man Rasmus reser Europa runt som IT-freak. Läs mer
”Vi har”, skriver författarna till den lilla boken Åtta år med Reinfeldt. Vad varje väljare bör veta om högeralliansens politik, ”saknat en riktig politisk analys av vilket samhälle den ”nya” borgerliga politiken leder till.” Det torde man kunna instämma i, liksom i deras uppfattning att alliansens har gynnats i massmedia det senaste året. Läs mer
Sara Paretsky är en av föregångarna bland de nu så ofta förekommande kvinnliga deckarförfattarna. Hon skriver i en ganska manlig tradition och hennes kvinnliga deckare V.i. Warshawski är precis lika otroligt smart och tuff (och snygg) som sina manliga kollegor i andra författares böcker. Paretsky är alltid noga med att ta in sociala och politiska frågor i sina deckare och den här senaste romanen ”Svartlistad” är inget undantag. Läs mer
Om författare med rötter i arbetarklassen handlar denna essäbok. Om hur de på olika sätt angripit samhällsproblemen – antingen via identifikation med sin klass, eller – i andra fall – genom att ta språnget över klassgränserna. Läs mer
I floden av lättsmälta romaner, storsäljande pocketdeckare och populärpsykologiska självhjälpsböcker sticker Carina Rydbergs nya bok, Den som vässar vargars tänder, ut ordentligt. Redan vad det gäller titeln finns där något som fastnar och det samma gäller hela romanen; det är omöjligt att värja sig mot en berättelse av det här slaget, så full av ondska och grymheter, men utan att hemfalla åt överdrivet psykologiserande eller visa på någon egentlig bot mot den sjukliga ondskan. Läs mer
Skulle vi människor, här och nu, följa en Messiasgestalt om han kom i rätt skepnad? Är vårt behov av tro och andlighet så pass stort att väldiga massor skulle bli lärjungar och detta i sin tur innebära en genomgripande samhällsförändring? Det här undersöks av Maria Küchen i hennes nya roman, De heliga, där en rockstjärna blir Messiasgestalten och tre unga kvinnor utses till helgon sedan de mördats av samhället. Läs mer
Klart man blir nyfiken på en kinesisk bok i den mycket västerländskt präglade deckargenren, inte minst för att se hur det går att kinesisera genren. Det är ju inte givet att en viss litterär genre är helt och hållet förenlig med varje språkmiljö, varje samhälle och varje kulturtradition. Till exempel är det i det närmaste ogörligt att skriva hårdkokta deckare av amerikanskt snitt på svenska, det blir tillkämpat och egendomligt utan spår av trovärdighet. Det visar sig också att just deckarintrigen är det svagaste inslaget i Qiu Xialongs detektivroman När rött blir svart. Läs mer