Det är år 64, och en gravt orolig tid. Det tisslas och tasslas, skvallras och antyds om både det ena och det andra. Det är en förskräcklig tid på många vis, och snart brinner Rom. Bokens undertitel är inte för inte ”Samtal under en förintelse”.
Seneca, eller Lucius Annaeus som han oftast kallas här, är nu en gammal och alltmer överviktig man. Han rör sig ofantligt långsamt. Men i hans ställning behöver han inte gå själv om han inte vill, slavarna för honom i bärstol eller droska dit han önskar. Läs mer
När Eija Hetekivi Olssons debutroman Ingenbarnsland kom ut år 2012 belönades den med Katapultpriset och nominerades också till Augustpriset. Men framför allt blev dess huvudperson Miira, den tuffa tjejen från Gårdsten, älskad och beundrad för sitt mod och sin uppdrivna känsla för samhällets strukturella orättvisor. Det gällde de skilda materiella villkoren och sociala förutsättningarna för förortens människor jämfört med de bättre bemedlade i innerstaden, men också hur kvinnors villkor var så systematiskt sämre än männens. Läs mer
En far har drunknat. En dotter har fötts. En son har blivit faderslös, och samtidigt själv far. En familjs historia har förlorat en viktig pusselbit. En historia har tagit slut, ruckat tidens gång.
Hur sörjer man är en död far? Hur sörjer man en far som avslutat sitt liv för egen hand? Vad var det man inte såg? Ville eller inte vågade se. Läs mer
Från den 24 februari till 2 september 2020 sträcker sig denna femte dagbok av Ulf Lundell. Han går på som förut med väder och vind på de första raderna, därefter följer promenaderna i nationalparken intill och alla ärenden han gör dagligen. Han målar sina tavlor och kör sina bilar, BMV:n och Aston (Martin, förmodar jag) som han benämner Mr A och alkolås är installerat i båda. Det villkorade körkortet ska innehas till november 2021. Läs mer
Mona har blivit rent paranoid, ser hur folk runt omkring konspirerar och pratar om henne. Och inte förstår hon vad det är för barn de lägger på hennes mage, vem mannen är som hon tydligen bor med, i en lägenhet hon inte känner igen. Hon känner inte ens igen sitt eget ansikte i spegeln. Och denna infernaliska trötthet. Läs mer
Vem är eller blir man utan minne, utan sina minnen? ”Minnena är inte enbart mitt förflutna, utan dem kan jag inte förstå vad som händer och vad som kommer att hända, det finns ingen mening för här och nu, jag har ingen riktig identitet, jag är ingen riktig människa, jag har bara ett presens utan struktur.” Läs mer
De möts vid sex tillfällen, året är 1969 och Agatha Christie skall fylla åttio. Hennes man och dotterson vill att den stora författaren skall porträtteras lagom till födelsedagen. Och de frågar den österrikiske konstnären Oskar Kokoschka, som just befinner sig i England, om han kan tänka sig att måla deckardrottningens porträtt innan han återvänder till Schweiz där han numera bor. Det är premissen för Agneta Pleijels nya roman, Dubbelporträtt, och att de båda till en början ställer sig ovilliga till hela idén. Läs mer
