Energifylld och mörk debutroman
Huvudkaraktären Hanna Degermark är, titeln till trots, oerhört mänsklig. Hon närmar sig de fyrtio, är sensitiv och empatisk och skapligt paranoid över hur andra ser på och uppfattar henne. Hon hamnar allt som oftast i lite knöliga situationer. Dessutom är hon inte så lite gråtmild, det strömmar nedför kinderna för minsta lilla, kropps- och viktnojan är också framträdande. Självkänslan är det med andra ord inte så mycket med. Läs mer
Dråpligt och djupsinnigt
om en klassresenär i livskris
Jag har länge varit nyfiken på Jonas Rydins romaner men inte kommit till skott förrän nu, vid den tredje. Det är en skickligt skriven, rappt framställd och rungande läsvärd berättelse om pingis, maskulinitet, förljugenhet och mognad, som samtidigt lyckas vara något helt annat än vad den utger sig för. Omslaget annonserar i bild och text en man på tvären mot allt och alla, förstörd av sin sports galenskaper och drypande av förtvivlan mot en avskydd omvärld. Men en bit in i läsningen slår det mig att även om Andrew Polgars gestalt har lite av allt detta, så är det jag tar del av mycket mer originellt än den postmoderna standardmisantropen som varit så populär sista decennierna. Mer än allt annat är nämligen den här romanen ett stycke klassiskt tematiserad arbetarlitteratur. Läs mer
En märklig mans minnen
Filmiskt berättad allegori om samtiden
Det är några veckor till skolavslutning och examensbal. Edvard kämpar med sitt specialarbete med sikte på toppstipendiet. Det handlar om broar – i allmänhet och den över ån i småstaden där han bor i synnerhet. Ån som utgjort gräns mot dansken, vars vatten försett det nedlagda bruket med energi och som nu är utlopp för stans avloppsbrunnar. En tidig morgon kånkar han många, tunga, noga packade väskor ner just dit och ställer sig på pass för att ”hålla bron”. Där förblir läsaren med Edvard dagen ut – i med- och motgång, i tankar om allt som varit sista åren, om alla broar här och annorstädes genom tiderna. Med handen upprepat mot jackan för att försäkra sig om att kirurgsaxen där innanför ligger redo. Läs mer
Kritisk teori klädd i litteratur
Titeln på den här romanen leker med namnet på det tjugofjärde kapitlet i Karl Marx mastodontverk Kapitalet. Denne anför där en kritik mot Adam Smiths tillämpning av den liberala äganderättsteori som brukar tillskrivas John Locke, vilken Marx benämnde “den ursprungliga ackumulationen”. Den debatten gällde makten över materiell egendom och i vad mån dess ojämlika fördelning kan berättigas. Men Mulinaris titel på sin debutroman skvallrar om att det i hennes ögon finns annat väsentligt som kan vara ojämlikt fördelat i ett samhälle – till exempel just möjligheten för människor med olika ursprung att leva fritt och gott, där vissa ursprung ger bättre möjligheter och andra sämre. Dessa temata utforskas i boken genom en sorts rasistisk dystopi förlagd till ett europeiskt land. Läs mer
Inte helt övertygande om kulturell identitet
Läsningen av den här boken började med fin fart och optimism, förväntningarna späddes på av bokens nomineringar till debutantpriser då den kom ut. En uppfriskande, muntert svartsynt ton driver inledningsvis fram berättelsen om den desillusionerade europeiske översättaren Hans i japansk exil, och dennes möte med tysken Weiss, konstvetare och Japanvurmare på tillfälligt besök för att studera vad som omväxlande refereras till som den liggande, vilande, sovande och döende Buddha. Här finns också ett tidigt introducerat kritiskt tema om kulturell assimilering, som drivs fram genom Hans välfunna observationer kring skillnaden mellan den idealiserade bilden av det förfinade, kulturellt högtstående, precisionsteknologiska Japan hos besökande västerlänningar, och den krassa verklighet av kontaktlöshet och vardagsrasism som mött Hans egna tidigare försök att finna sig tillrätta i landet ”som japan”. Läs mer
Blodfattigt om en politikers vardag
Framtiden från en privilegierad utsiktspunkt
Svenska romaner förhåller sig alltför lite till de snara framtidsutsikter samtidens politiska utveckling varslar om. Visst finns undantag. Lotta Lundbergs Den första kvinnan, utmålade 2019 en framtid som redan är här. Jerker Virdborgs Svart krabba från 2002, och förra årets Rubikon av min filosofkollega Jesper Ahlin Marceta är två andra exempel. Dessa tar sikte på kriget som en alltmer reell möjlighet, en av vår samtids mer skrämmande sidor som vi verkligen behöver litteraturen för att handskas med. Men bakom kriget finns den inrikespolitik som här och nu skapar krigshotet: en autokratisk nationalistisk politik som aggressivt driver en kolonial expansionsiver som sedan 2014 gått från ord till handling i Ukraina. En inrikespolitisk kraft vi på hemmaplan har mitt i Regeringskansliet. Det är denna samtids framtidsutsikter på svensk mark som Agnes Lidbeck tar sig an i romanen All min kärlek, som kom ut förra året. Läs mer
Om att försöka hitta sin plats
Jag har på senare tid läst ett flertal böcker som tar upp frågan om vad ett hem är, och om var och hur vi kan hitta ett sådant. Nu senast debutanten Fatima Klanco Al Mulki och hennes Hem Mina hem. Nu har jag också läst en annan svensk debutroman, Din vilja sitter i skogen, av Mattias Timander, som tar upp liknande teman. Timander är född 1998 i Kiruna och arbetar i dag som kulturskribent. Läs mer