En storslagen biografi

Elisabeth Åsbrink – Mitt stora vackra hat. En biografi över Victoria Benedictsson
Elisabeth Åsbrink

Det är en fin höst för de läsare som gillar författarbiografier. För en tid sedan kom Colm Toibins magnifika Magikern, som handlar om Thomas Mann, uppburen, med en världsvid läsekrets och Nobelpristagare. Nu föreligger Elisabeth Åsbrinks likaledes storslagna biografi över Victoria Benedictsson, Mitt stora vackra hat. Läs mer

Upplysningstänkare med kissproblem

Steve Sem-Sandberg – Oceanen
Stewe Sem-Sandberg fotograf: Thron Ullberg

I ”Oceanen” låter Steve Sem-Sandberg en av upplysningens stora tänkare gå till rätta med sig själv.

Det är höst år 1765 och på ön Ile Saint-Pierre i Biennesjön i Schweiz vandrar filosofen Jean-Jacques Rousseau i skog och äng för att samla in, namnge och klassificera växter. Det linneanska systemet med sin knappologiska logik förefaller honom otillfredsställande. Han vill konstruera ett nytt system som är byggt på bilder och som inte appellerar till det logiska utan till det känslomässiga, upplevelsen av bilden ska vara som upplevelsen av blomman. Läs mer

Mastigt att ta till sig

Ulf Lundell – Vardagar 6 & 7
ulf Lundell

Det blev två dagböcker till för Ulf Lundell, den första nr 6 löper från 7/9 2020 till 16/4 2021. Prosadikterna är de samma som i de föregående fem, i regel väderrapport först, sedan en promenad i intilliggande nationalparken och därefter bl a kommentarer om vad han läser, ser på TV, besök hos exfrun S i galleriet i Simrishamn. Fast nu finns en annan ung dam som han delar säng med. Läs mer

Roligt, vemodigt och välskrivet

Pamela Jaskoviak – Kvinnor utan män

Poeten Pamela Jaskoviaks första novellsamling heter ”Kvinnor utan män” och består av elva texter som är smått absurdistiska beskrivningar i kortform av människor som möts under olika omständigheter. Med dråplig avväpnande humor instucket är det en fröjd att läsa dem. Och det går lekande lätt att ta sig fram i meningarna som flyter fjäderlätt och fint. Läs mer

En lovsång och ett sorgearbete

Linnea Axelsson – Magnificat
författarporträtt

Här finns mannen, flickan, pojken, vännen, och en lika namnlös kvinnlig berättare. Men på näst sista sidan får plötsligt dottern, ”flickan”, ett namn; Liv. Det är mycket som är lite anonymt eller distanserat, eller åtminstone kommer vi inte de inblandade särskilt nära. Läs mer

Linnéa Axelsson – Magnificat

Det mäktiga lyriska eposet Ædnan om det samiska ödet, utsatt för det svenska majoritetssamhällets imperialism och exploatering, blev ett omedelbart litterärt genombrott för Linnéa Axelsson år 2018, och belönades också med Augustpriset, vilket är ovanligt när det gäller lyrik. Nu kommer Linnéa Axelsson med en bok som till genre, stil och format är helt annorlunda, en kort roman med Läs mer

Feelgood för gubbar

Jan Guillou – Den som dödade helvetets änglar
Foto: Anna-Lena Ahlström

Får man skriva hur som helst? Göra vilka tidshopp som helst och till exempel använda sig av fantasyinslag i en annars helt realistisk roman? Får man byta stilart, genre och perspektiv mitt i berättelsen? Ja. Som läsare behöver jag inte följa med. Jag kan alltid lägga ner boken. Läs mer

Balsam Karam – Singulariteten

Det känns stundvis något problematiskt att hänga med om vem det handlar, de olika perspektiven och ett inte alltid helt tydligt tilltal snurrar till det för mig ibland. Men samtidigt känner jag att det inte har någon större eller avgörande betydelse, eller kanske inte någon betydelse alls. För det här är starka saker berättat på ett spänstigt språk och i en intensivt stil och ton. Läs mer

Intima samtal från antiken

Stewe Claeson – Antydningarnas tid
Stewe Claeson foto Sören Håklanling

Det är år 64, och en gravt orolig tid. Det tisslas och tasslas, skvallras och antyds om både det ena och det andra. Det är en förskräcklig tid på många vis, och snart brinner Rom. Bokens undertitel är inte för inte ”Samtal under en förintelse”.

Seneca, eller Lucius Annaeus som han oftast kallas här, är nu en gammal och alltmer överviktig man. Han rör sig ofantligt långsamt. Men i hans ställning behöver han inte gå själv om han inte vill, slavarna för honom i bärstol eller droska dit han önskar. Läs mer

En bok som bör läsas

Eija Hetekivi Olsson – De unga vi dödar
författarporträtt

När Eija Hetekivi Olssons debutroman Ingenbarnsland kom ut år 2012 belönades den med Katapultpriset och nominerades också till Augustpriset. Men framför allt blev dess huvudperson Miira, den tuffa tjejen från Gårdsten, älskad och beundrad för sitt mod och sin uppdrivna känsla för samhällets strukturella orättvisor. Det gällde de skilda materiella villkoren och sociala förutsättningarna för förortens människor jämfört med de bättre bemedlade i innerstaden, men också hur kvinnors villkor var så systematiskt sämre än männens. Läs mer