Personligt om musiken och politiken
Göran Greider – Härifrån kommer musiken
En lysande uppföljare
Mikael Yvesand – Våran pojke
Yvesands prisade och originella debut, Häng City, från 2022 drevs av det träffsäkert både vilsna och valpigt självsäkra tilltalet i den unge berättarens språk, liksom dialogerna i pojkgänget som drev runt i en tom sommarstad i väntan på högstadiet. En värld av bråddjup tristess blandad med bisarr surrealism mitt i all påtaglig vanlighet, som ofta blev absurt komisk och ibland mörkt hotfull – precis som den vuxenhet som väntar en växande pojke. Tonfallet återkommer inledningsvis i den här lysande uppföljaren, där berättarperspektiven är flera men berättarna vad det lider alltmer oklara. Läs mer
Om döden i ojämn novellsamling
Linda Örtenblad – Kartotek över över döda och återuppståndna
Linda Örtenblad debuterade 2004 med romanen, Den anatomisk teatern (som jag inte har läst), den blev nominerad till Borås tidnings debutantpris. Nu drygt tjugo år senare har en ny bok publicerats, novellsamlingen med den lite knöliga titeln Kartotek över döda och återuppståndna. Nio noveller på 210 sidor. Läs mer
Debutens styrkor faller platt i bok två
Frans Wachtmeister – Förlorad mark
Den andra romanen är erkänt svår, särskilt om debuten varit en framgång. Ångest hos författare och förlag att hinna surfa på vågen gör att ofärdiga manus trycks eller gamla, som inte höll måttet, dammas av. Tendensen är smärtsamt tydlig i Frans Wachtmeisters uppföljare till den lovande och prisnominerade Territoriella anspråk från härom året (recenserad här i Alba). Vare sig berättande och gestaltning, karaktärsbygge, språk eller den intellektuella undertexten håller måttet. Läs mer
Med lätt hand om verklig sorg
En inre angelägenhet - Kristian Fredén
Energifylld och mörk debutroman
Helena Lindegren – I stort sett mänsklig
Huvudkaraktären Hanna Degermark är, titeln till trots, oerhört mänsklig. Hon närmar sig de fyrtio, är sensitiv och empatisk och skapligt paranoid över hur andra ser på och uppfattar henne. Hon hamnar allt som oftast i lite knöliga situationer. Dessutom är hon inte så lite gråtmild, det strömmar nedför kinderna för minsta lilla, kropps- och viktnojan är också framträdande. Självkänslan är det med andra ord inte så mycket med. Läs mer
Dråpligt och djupsinnigt
om en klassresenär i livskris
Jonas Rydin Andrew Polgars svarta pussel
Jag har länge varit nyfiken på Jonas Rydins romaner men inte kommit till skott förrän nu, vid den tredje. Det är en skickligt skriven, rappt framställd och rungande läsvärd berättelse om pingis, maskulinitet, förljugenhet och mognad, som samtidigt lyckas vara något helt annat än vad den utger sig för. Omslaget annonserar i bild och text en man på tvären mot allt och alla, förstörd av sin sports galenskaper och drypande av förtvivlan mot en avskydd omvärld. Men en bit in i läsningen slår det mig att även om Andrew Polgars gestalt har lite av allt detta, så är det jag tar del av mycket mer originellt än den postmoderna standardmisantropen som varit så populär sista decennierna. Mer än allt annat är nämligen den här romanen ett stycke klassiskt tematiserad arbetarlitteratur. Läs mer
En märklig mans minnen
Peter Stormare – Pojken från Arbrå
Filmiskt berättad allegori om samtiden
Jerker Virdborg – Bro, bro
Det är några veckor till skolavslutning och examensbal. Edvard kämpar med sitt specialarbete med sikte på toppstipendiet. Det handlar om broar – i allmänhet och den över ån i småstaden där han bor i synnerhet. Ån som utgjort gräns mot dansken, vars vatten försett det nedlagda bruket med energi och som nu är utlopp för stans avloppsbrunnar. En tidig morgon kånkar han många, tunga, noga packade väskor ner just dit och ställer sig på pass för att ”hålla bron”. Där förblir läsaren med Edvard dagen ut – i med- och motgång, i tankar om allt som varit sista åren, om alla broar här och annorstädes genom tiderna. Med handen upprepat mot jackan för att försäkra sig om att kirurgsaxen där innanför ligger redo. Läs mer
Kritisk teori klädd i litteratur
Felicia Mulinari – Ackumulation av ursprung
Titeln på den här romanen leker med namnet på det tjugofjärde kapitlet i Karl Marx mastodontverk Kapitalet. Denne anför där en kritik mot Adam Smiths tillämpning av den liberala äganderättsteori som brukar tillskrivas John Locke, vilken Marx benämnde “den ursprungliga ackumulationen”. Den debatten gällde makten över materiell egendom och i vad mån dess ojämlika fördelning kan berättigas. Men Mulinaris titel på sin debutroman skvallrar om att det i hennes ögon finns annat väsentligt som kan vara ojämlikt fördelat i ett samhälle – till exempel just möjligheten för människor med olika ursprung att leva fritt och gott, där vissa ursprung ger bättre möjligheter och andra sämre. Dessa temata utforskas i boken genom en sorts rasistisk dystopi förlagd till ett europeiskt land. Läs mer