Göteborgs filmfestival 2017: en resumé

Logo för Filmfestivalen

När man i slutet av januari möts av skyhöga kreditkortsräkningar från december månads julshopping kommer lägligt nog Göteborgs filmfestival och stjäl ens uppmärksamhet. Läs mer

När livet går som en dans

Damien Chazelle – La La Land

Stone och Gosling sjunger och dansar så väl att man lätt kan ha överseende med vissa brister i Hollywoods blinkning till musikaler vi minns. Läs mer

Med rätt tillstånd?

Paul Verhoeven – Elle

Om man söker efter en högre mening med filmen Elle söker man förgäves. Den har ingen sådan högre mening och däri ligger en del av dess mästerskap. Mästerskap är ett stort ord, som man skall vara ytterligt försiktig med, men i förhållande till Paul Verhoevens senaste film kommer man inte förbi omdömet. Läs mer

Filmiska meditationer eller Förutsättningar för manligt liv

Hirokazu Kore-eda, Jim Jarmusch & Kenneth Lonergan. Tre filmer om män

För att hämta sig efter alla guldbaggenomineringar till en av förra årets filmer jag inte kommer att ägna ett par timmar av mitt korta liv, Hundraettåringen.…, kan man fördjupa sig i tre meditativa studier från öst och väst:
Efter stormen av Hirokazu Kore-eda, Jim Jarmuschs Paterson och Kenneth Lonergans Manchester by the sea. Läs mer

En personlig återblick på filmåret 2016

Ännu ett år har gått till ända, men innan folk påbörjar den årliga traditionen att skriva fel år på alla datum kan det vara värt att titta på vilka filmer som lämnade störst avtryck de senaste tolv månaderna, på gott och ont: Läs mer

Utan människan går det inte

Ken Loach – I, Daniel Blake, Anne Fontaine – Agnus dei, Éroc Besnard – Päron och lavendel

Tre aktuella filmer åskådliggör på var sitt förkrossande vis, vad som händer om man tappar det genuina, enkla mänskliga perspektivet i sitt görande och låtande i samhälleliga frågor, i frågor om psykisk hälsa, i fråga om religiös tro. Läs mer

Road movie möter feel-bad

Andrea Arnold – American Honey

Diskbänksrealism, franska nya vågen och ungersk misär: American Honey har allt som behövs för att göra höstrusket ännu lite deppigare. Läs mer

Livstidsdomar

Det finns ingen ruskigare mor-dotterscen än den där Charlotte rättar sin dotter Eva efter att den senare har spelat upp ett stycke Chopin i Ingmar Bergmans film. Dottern är amatören, som vill visa modern/mästarinnan hur långt hon kommit i sin utveckling. Läs mer

Det spelar roll

Rabin – den sista dagen / 3000 dagar

”Jag har ingen kristallkula, men det finns en oavslutad kvalitet. Det fanns en potential för ett ledarskap som förstördes av mördarkulor…”, sade Tom Hayden (tidigare SDS-ledare, kommunalpolitiker i Californien och då kanske mer känd som Jane Fondas äkta man) i ett nummer av Rolling Stone för ett år sedan och han tänkte på: Läs mer

När livet står på spel

Henry Joost, Ariel Schulman: Nerve

ur filmenVenus lever i skuggan av sin bästa vän Sidney. Sidney är självsäker, populär och lever livet, Venus är tillbakadragen och lite mer av en trygghetsnarkoman. En dag börjar Sidney spela ett nytt spel, Nerve, där deltagarna får utmaningar som de skall klara av i utbyte mot pengar. Det som börjar som en fånig lek, med utmaningar som att smaka på hundmat eller kyssa en främling, glider sakta men säkert över till att bli ett allt farligare spel där man måste löpa linan ut. Läs mer