Grattis Nummer! Tio år av texter, bilder och videoklipp om scenkonst publicerade på nätet. Det har blivit en imponerande mängd. Och kvaliteten är genomgående hög. Vi lyfter på mössan och läser med nöje er jubileumsbok. Läs mer
Den blir så spännande, Allay Kennens ungdomsroman Dårhus. Efter ett tag går det inte att lägga den ifrån sig. Vilken bladvändare… och ändå störs jag i början av att boken har en ganska aggressiv eller påstridig ton, uttryckt av bokens jag, Lexi. Sedan inser jag att jag som läsare ska se förbi tonen i texten. Det är meningen att jag i stället ska lägga märke till vad jag faktiskt läser. Som en god lyssnare bör göra i mötet med en medmänniska. Man ska inte bara utgå från hur personen talar, klär och för sig. Läs mer
Författardrömmar, skrivdrömmar, läsdrömmar eller bara drömmar, det spelar ingen roll vad man har. Augustprisvinnaren Skriv om och om igen inspirerar. Att läsa den och inte få lust att göra något, av allt man går runt och tänker att man vill, är omöjligt. Läs mer
Slash fiction är en genre som tar etablerade karaktärer (från början oftast från Science Fiction) och låter dom göra annat än dom gjorde i originalhistorien (oftast sex).
I Jag var en ariertar Tony Samuelsson etablerade historiska personer (Albert Speer, Stig Dagerman m.fl.) och väver en historia i ett 1970-tals Stockholm där Tyskland vunnit andra världskriget. Inte minst Speer funderar en del på sex. Läs mer
I en artikel i New York Times i mitten av september berättas att när IKEA skulle öppna sitt första varuhus i Moskva i mars 2000 så ville det ryska energibolaget som skulle leverera elektricitet ha en summa pengar (alltså en muta) för att leverera el. IKEA vägrade och hyrde istället in dieselgeneratorer som producerade elen. Läs mer
År 1951 grep den franska polisen en svensk skådespelerska i avsikt att utvisa henne ur landet. Den officiella anledningen var att hennes uppehållstillstånd gått ut, men det fanns andra orsaker. Den katolska kyrkan hade starkt fördömt en film där hon medverkade därför att där förekom ett incestuöst motiv. Läs mer
Åke Hodell var som bekant en litteraturens makabra vittnen och om sin egen avigsida med den. Ifall han var så himla bra kan man fråga sig, och de citat som Haglund kommer med är inte speciellt medryckande i sig, men Hodell var synnerligen aktiv och produktiv i något som kunde sägas vara småskrifter, och medverkade lite varstans av tillställningar och evenemang, drog runt. Någon riktig romanbyggare ville han dock inte vara alltför, ej heller inom det experimentella. Idag lever Hodell kvar dels som litteraturhistoria, dels anses han lite som obligatorisk läsning för de som är intresserade av experimentell litteratur från det gamla goda 1960-svaret. Läs mer
