Anna Pettersson forskar i standup’ens uttrycksmöjligheter i en kommunikativ föreställning om Framtiden, men det är inte första gången. Jag minns det som i går hur hon bröt sig ut ur ensemblen i Lars Noréns Personkrets 3:1 på Backa Teater 1997 och ställde frågan direkt till publiken:
– Skall man spela såna här föreställningar?! Mår publiken verkligen bra av det? Läs mer
Erik Åkerlinds och Hans Blomqvists arbete med Franz Kafkas Boet från 2012 glömmer man inte så lätt. Det var ett, skulle man nästan kunna säga, lekfullt arbete med nattsvart tema som den aktuella föreställningen fullföljer: studiet av den självisolerande människan som saknar tentakler för att känna av verkligheten och därför inte förmår ta rätt mått på sig själv – på omgivningen ännu mindre. Läs mer
Svartsjukans demoner har intagit Göteborgsoperan och orsakat en helaftonskväll med passion, svek, hämnd, våld och död till musik som med kraft gestaltar verkens känslomässiga berg- och dalbana. Det handlar om italiensk opera med igenkännbara handlingar med vokal dramatik som kan få huden att knottra. Läs mer
Det är inte precis någon ny upptäckt att 1800-talets kvinnor blivit osynliggjorda i de få yrken som stått till buds. En av dem som sökte personlig frihet via litteraturen, absolut inte bortglömd dock, var författaren Victoria Benedictsson. Ur hennes dagboksanteckningar har skapats en monolog, som skådespelaren Mattias Nordkvist förmedlar med våldsam frenesi och ytterligare utmaning av sin sceniska begåvning. Läs mer
Eva Bergman har med sin uppsättning av fader Ingmars filmiska storverk Fanny och Alexander skapat scenmagi av ett slag som borde få alla futtiga funderingar på krympande teateranslag på skam. Det här är ensembleteater av robust slag, som på bästa humör iklär sig de många karaktärerna som utgör familjen Ekdahl och sätter barnen i centrum. Läs mer
Gun Lunds senaste föreställning på 3:e Våningen, Third Movement är något av det vackraste jag sett. Jag skräder inte orden, det blåser en vind genom hela lokalen, som hämtar ursprung i fem vitmålade paraboler (får jag mig berättat), som, samtidigt som de genom reflektionerna från det svarta golvet ger intrycket av att sväva i luften, utgör fem dansares ”hem”, det enda de har att hålla sig till. Läs mer
Det handlar om pengar, makt och skrupelfri kapitalism på två av Göteborgs stadsteaters scener nu. Medvetet eller inte så fungerar den ena föreställningen som en språngbräda till den andra som exempel på den kapitalistiska utvecklingen, vilken åskådliggörs i ett absurt skådespel på Backa teater. Läs mer
