Under ett möte i Algeriet för ett par år sedan inträffade det att eleverna från teaterhögskolorna i Alger respektive Göteborg, kamperande tillsammans, saknade ett gemensamt språk. Algerierna kunde ingen engelska, svenskarna ingen franska – de talade arabiska och svenska med varandra, stor närhet uppstod, avskedet blev gripande. Läs mer
Den franska revolutionen som en läxa för vår tid: Ja till frihet, jämlikhet och broderskap, men nej till terror! Ungefär sådant är den spanske regissörens budskap i programbladet. Han varnar för statsterrorism som botemedel mot terrorism. Och det gör han väl rätt i, för den har ju sällan lett till något gott. Och ändå praktiseras den också i våra dagar… Läs mer
Folkteaterns uppsättning av Norénpjäsen Fragmente ingår i ett europeiskt teatersamarbete, för att skapa en ny levande samtidsrepertoar. Och ändå handlar den om Göteborg. Därför reagerar jag först häftigt på det massiva elände som framställs: “Är detta verkligen vår stad?! Kan det vara så illa här?!!” Läs mer
Backateaterns nya pjäs handlar om droger. Den påhittiga människan söker alltid efter sådant som kan stimulera henne; inga ansträngningar är därvidlag för stora. Jag tror att det är den polska författaren Stanislaus Lem som påpekat vilka mödor som krävdes för att hitta ett så pass harmlöst stimulantia som tobak. Läs mer
I fredags begick Stadsteatern premiär på Kristina Lugns pjäs Rut och Ragnar och därmed har fru teaterchefskan inga bekymmer för Studions ekonomi under kommande halva spelår (förmodligen hela om hon så skulle önska.) Fast det känns inte som någon sport, att förevisa två publikfavoriter som Gerd Hegnell och Sven Wollter i ett timslångt kärleksmöte. Läs mer
