Festivalfinal med våld, ömsinthet och teknisk briljans
Fyra föreställningar från Göteborgs Dans- & Teaterfestival
De kom från Kanada, Danmark, Island, Tyskland, Stockholm för att utgöra slutklämmen på den dans- och teaterfestival som varit utspilld sedan augusti 2021 till ett Göteborg som snarare kokade av Hellströmfeber än festivalyra. Inte ens fenomenala Theater Schaubühne lyckades fylla Stadsteaterns stora salong med sin avancerade tolkning av Édouard Louis kortroman Våldets historia. Till helgen sätter festivalen punkt på scenen Skogen. Läs mer
Och vems var felet när våldet tog över vardagen på filmduken, på scenen – och i verkligheten?
Olivia Newman – Där kräftorna sjunger, Schaubühne am Halleschen Ufer – Våldets historia
Ulf Kristersson hade ett sjå med att göra reda för sina ståndpunkter i partiledarintervjun i SVT för ett par dagar sedan. Han erkände stora problem med invandringen som den utvecklats, men utan att vilja ställa sig på Sverigedemokratisk plattform. Det var tydligt att han tyckte den gått åt helvete med arbetslöshet och våld i utsatta områden som konsekvens, men ville/kunde inte tillåta sig att skylla på någon. Alltmer hjälplös kunde han till sist inte annat än upprepa sitt återkommande mantra: vi måste arbeta, vi måste alla arbeta, alltid arbeta, bidra. Läs mer
Närkontakt av den ointressanta graden
Jordan Peele – Nope
Drömmar och åter drömmar – om en prinsessa och ett hotell
Ed Perkins – The Princess, Amélie van Elmbt och Maya Duverdier – Dreaming walls
Det finns i filmen The Princess inte en filmruta man inte sett på förhand. Och dem man gärna velat kunna återse, BBC:s timslånga Panorama-intervjun av och med Martin Bashir är numera nedtagen av upphovsrättsliga skäl. Den vore annars värd en mässa i form av en dramaturgisk analys, ett flerdimensionellt spel för gallerierna som avslöjar en förslagen, smart men ganska lömsk ung kvinna, själv djupt bedragen och inlurad i en iscensättning hon inte hade en chans att kontrollera, styra ännu mindre, en scen som i allt väsentligt förberedde henne för döden, inte livet. Läs mer
Lösningen på ett ministermord?
Lena Andersson – Koryféerna
Guy Ritchie och Tarantino möter Mordet på Orientexpressen
David Leitch – Bullet Train
Lite närmare Duras
Leopoldina Palotta della Torre – samtal med Duras
Jag har läst minst elva böcker av Marguerite Duras, sett två av hennes egenregisserade filmer, och den mest kända, regisserad av Alain Resnais, ett mångtal gånger. Men jag måste erkänna att jag kanske aldrig fullt ut kunnat ta åt mig hennes verk, vilket självklart säger något om mig som läsare, men även om hennes undflyende och ”ofärdiga” konstart. Vill man få lite hjälp med att tillägna sig Duras speciella uttryckssätt finns nu en oundgänglig intervjubok, Samtal med Duras, som utkommit på ellerströms i vanlig ordning fläckfritt översatt av Kennet Klemets. Läs mer
Årets fotograf 2022: Alison De Mars [aug]
Augusti – Porträtt – Mina mörka porträtt har blivit mitt signum. Jag älskar mörkret. Ända sedan barnsben har jag dragits till det otäcka, det vemodiga, de mörkaste sagorna, de läskigaste filmerna. Att jag då tycker att en riktigt fin bild på min son är en som får honom att se ut som en blivande psykopat borde inte överraska någon. Självklart blir inte alla mina porträtt riktig Läs mer Lyhört Noréndrama på Tofta
Teater Tofta – Nattvarden
Teater Tofta celebrerar det postpandemiska uppvaknandet med Lars Noréns relationsdrama Nattvarden från 1983. En väl vald kvartett skådespelare sätter sprätt på den rejält nedbantade könsordsmättade textmassan, dock tillräcklig för att syftet ska gå fram och få publiken att skratta snarare än förfasas. Läs mer