Länge och mycket har det talats om digitaliseringen, den genomgripande förändringen av våra liv som skenar på och som ingen kommer undan. Mobilen som många av oss kollar hundratals gånger om dagen, inte minst dagens unga som brukar benämnas digitala infödingar. Vid sidan om detta har vi skärmtiden som det bråkas om i många familjer och alla dessa digitala flöden som oavlåtligen sköljer över oss och pockar på vår uppmärksamhet. Läs mer
Jag tror man kan säga att minnen, våra personliga såväl som kollektiva, är centrala för ett välfungerande liv. Som enskild individ funkar du helt enkelt inte utan ett skapligt minne. På ett sjukhus i London träffade jag en gång en man utan vidare korttidsminne. Han kom från dag till dag inte ens ihåg sin familj, sin fru och barn. Varje morgon började allt om från början. Eller tänk en altzeimersjuk person som inte längre kommer ihåg hur man använder en spis eller vet var knappen till lampan över köksbordet sitter. Det kollektiva minnet handlar om historia, om historiens gång, och frågan om vi kan lära oss något av denna historia. Läs mer
Det finns yrkeskategorier som bara ska fylla sin funktion och inte märkas allt för mycket. Förr var det de osynliga tjänsteandarna, idag är det kanske framför allt sekreterare. De som gör sina chefers framgång möjlig, krattar manegen åt dem och håller reda på allt. Renée Knight har skrivit en krypande thriller om en sekreterare vars lojalitet leder till en katastrof. Läs mer
Intersektionalitet heter det visst på akademisk jargong, det banala faktumet att människor är mångsidiga och varken kan och bör reduceras till en identitet. För vi har alla en massa identiteter, tillhörigheter och sprickor, en mångfald aspekter som gör oss till just människor och vi befinner oss i ett rörligt samhälle. Läs mer
En solitär gammal mans tankar, funderingar och svårmod. Så skulle man kunna beskriva denna dagbok nummer två av Ulf Lundell. Han målar sina tavlor, promenerar i omgivningarna, känner tomheten efter skilsmässan, okynnesdricker ibland och kommenterar världshändelserna han läser om och ser på TV. Läs mer
Om historien om Nya Karolinska sjukhuset varit fiktion skulle man utan tvekan betrakta den som en tragedi, som liksom alla tragedier kräver dödsoffer efter att ha inletts med den grundläggande komponent som heter högmod. För högmodet i detta fall står ett antal i vårdfrågor inkompetenta och ideologiskt förblindade borgerliga landstings/regionpolitiker i Stockholm. Läs mer
Att minnas är att levandegöra, att hålla kvar det som är på väg bort eller inte längre är här. I minnet finns ofta en kärleksfullhet som vi inte alltid tänker på. En omtankens mekanism som gör oss till medmänniskor, i varje stund vi minns andra. Minnas är ett deponensverb, ett aktivt verb som framträder i passiv skepnad, en ovanlighet i andra språk än svenskan. En relevant fråga att ställa sig: Hur mycket intentionalitet finns det i minnet? Vad styr våra minnen? Läs mer
Om man tänker sig ett Sverige i en inte alltför avlägsen framtid där opinionen för inrättandet av dödshjälpskliniker vunnit framgång och det är möjligt för den som så önskar att under kontrollerade former få avsluta sitt liv så är det väl rimligt att också föreställa sig att dessa kliniker i servicenivå och organisation avspeglar det klassamhälle där de förekommer. Läs mer
