Sommarsemestern står för dörren, en tid som ofta präglas av läsning och resor. Vid poolen eller i hängmattan. Ett sätt att förena dessa två storheter är att läsa om att resa. Här finns vanligtvis två spår, texter som handlar om att resa till en viss plats eller texter som rör sig kring fenomenet att resa. Läs mer
Simone de Beauvoirs dagboksroman Den brutna kvinnan utkom i franskt original år 1967 och föreligger nu i flyhänt svensk översättning av Kristoffer Leandoer. Det är inte en dag för tidigt, för detta är en mästerlig psykologisk studie i hur en människa kan såras och brytas ner i en plågsam process till följd av en händelse som även om den är omvälvande också bör vara möjlig att bemästra. Läs mer
”Jag röjer på vinden.” Så enkelt men ändå så illustrativt inleds Mats Berggrens självbiografi Vindsröjning, utkommen under året. Författaren har utkommit med ett drygt tjugotal titlar, mestadels inom ungdomslitteraturen. Men många äldre litteraturälskare minns nog främst Orent ackord, debutromanen från 1987 som fick kritiker att tala om en ny stor arbetarförfattare. Läs mer
Försäljningen på bokmarknaden domineras av de kriminallitterära genrerna. På gott och ont, det produceras en hel del spekulativt skräp, men samtidigt är det också kriminallitteraturen som problematiserar och gräver i samhällets mörka sidor och därmed också kan klarlägga missförhållanden och orättvisor. Läs mer
På ett plan kan man utan vidare säga att man sett/läst det förut; man med yngre älskarinna. Någon som ser upp till och lär sig av honom. Och han kan bete sig ungefär hur grisigt som helst, hon kämpar visserligen emot ganska tufft ett tag för att sedan ändå lägga sig på knä och ”älska” honom. Det är en slags symbios dem emellan, lite sadomasochistiskt sådär. De älskar, grälar och hatar med samma hetta. Så hur spännande är det 2018? Läs mer
Nyligen gick den framgångsrika amerikanske författaren Philip Roth ur tiden. En ständig nobelkandidat som aldrig fick det pris som han enligt många förtjänade, en man som skrev om andra män på ett sätt som ofta beskrevs som okänsligt för kvinnliga erfarenheter. Grabbigt, gubbigt eller rent av kulturmannamässigt. Inget blir sig kanske likt efter me-too-kampanjen. Läs mer
När huvudpersonen i Inger Frimanssons De sista rummen vaknar befinner hon sig i ett rum hon inte känner igen och hon kan inte heller minnas hur hon kommit dit. Det ska visa sig vara ett rum på ett hotell, men ett ovanligt sådant, man kan till exempel inte lämna det och i matsalen syns varken gäster eller personal och den mat som erbjuds är torftig. Läs mer
