Lars Norén och sanningen
– om författarskapets dokumentära problematik i förhållande till verkligheten

”Vi skall inte ge upp vårt sökande och resultatet av all vår strävan blir att vi kommer tillbaka till utgångspunkten, som vi nu för första gången ser och förstår.”
(T. S. Eliot i ett TV-program från 2003 om Vietnamkriget och den amerikanske försvarsministern 1961-68, Robert MacNamara.)
”När Lars Norén skriver i sin dagbok att han vill skriva sant, tala sant, så menar han inte att han vill förmedla korrekta person- och sakuppgifter utan avser sanning i god kristen tradition: uppriktighet. Sannast är det som smärtar mest.”
(Kristoffer Leandoer i Svenska Dagbladets Under Strecket 6/5 -24) Läs mer
Pärlor av upplevelser
på våra konstnärliga småscener

Göteborg är lyckligt lottat med en handfull högkvalificerade teaterscener som ständigt berikar utbudet med upplevelser sprungna ur ett långvarigt konstnärligt intresse och specialisering. Sålunda kunde Göteborgs Dramatiska Teater (GDT) presentera en uppläsning ur en utgivning av Franz Kafkas samlade skrifter från förlaget Bakhåll, som till fullo motsvarade en rad av författaren:
– Det finns ett mål, men ingen väg. Det vi kallar väg, är tvekan. Läs mer
En Tosca för vår tid

Inte bara mångfärgad musik med våldsamma dramatiska skiften utan därtill en gastkramande historia som rymmer allt vad också vår nutid kan blotta av kärlek, svartsjuka och frihetssträvan kontra politiskt förtryck, tyranni, hyckleri, utpressning och bedrägeri, utformat till en rysare som både kan utlösa tårar och ilska. Läs mer
Kärlek, poesi och politik

Den ryska litteraturens geniförklarade poesiförnyare och enfant terrible, Vladimir Majakovskij, gick både med och mot den bolsjevikiska revolutionen. Blev hyllad och kritiserad, men vad skulle han ha varit utan Lili och Osip Brik? Han levde i ett slags ménage à trois med det äkta paret, i den nya tidens frihetssträvan. I futurismens anda bejakade de allt nytt, teknik och maskiner, och ville hiva det gamla och konservativa över bord. Även den klassiska ryska litteraturens stora namn. Läs mer
Episk film om det unga paret på Stormskär

Det blev en film blev på svenska, ja, på åländsk dialekt och det var är inte självklart i Finland. För alla vet ju att man talar svenska på Åland och att Åland tillhör Finland? Filmen om konstnären Helene Schjerfbeck, gjordes till exempel på finska, trots att Schjerfbeck var svenskspråkig. Man har länge trott i Finland att en film på svenska i Finland inte skulle nå en stor publik, men så fel man hade i fallet med filmen Stormskärs Maja. Den har setts av över en halv miljon finländare sen premiären där i januari i år. Läs mer
Explosiva energier i nyskapade dansverk

Energierna formligen exploderade när Göteborgsoperans Danskompani den gångna helgen släppte lös två helt nya verk. Kärleken, den oberäkneliga, var i båda fall den gemensamma nämnaren i en värld som snurrar i ett allt mer uppskruvat tempo. Gränsen mellan akrobatik och dans suddas ut för dessa obeskrivligt gränslösa dansare och tempot speglar storstad i rusningstid liksom möten och kärlekar som inleds och förgås snarare än består. Läs mer
Hemmet som metafor

Hemmet som metafor för gemenskap och trygghet eller dess totala motsats, instängdhet och terror.
Det är frågor som en tid i sällskap med en smärtsam bältros ockuperat mitt huvud efter att jag lyckades fånga två intressanta gästspel på Atalante respektive Folkteatern i Göteborg, ”Spiti” och ”Marthas hus”. I det förra skapar fem dansare en skön hemkänsla i ett bo av florstunna broderade textilier. I det andra förvandlas ett hem i kärlekens förrädiskt blodröda färg till sin motsats. Läs mer
Om ensamhet
Fullt av luriga vändningar

Längst ut i Bohusläns havsband samlas en grupp främlingar för att förändra sina liv. Den karismatiska retreatledaren utlovar rening från skam och skuld. I en annan del av skärgården kämpar journalisten Jennifer Sundin mot sina egna demoner. När en ung kvinna hittas död i vattnet dras hon in i fallet. Kvinnans förflutna visar sig innehålla såväl våld som mörka hemligheter. Läs mer