I en kort kommentar till sitt mästerverk från 1963 avslöjar regissören att han från att ha skurit ned manuskriptet från trettioåtta till tjugoåtta repliker fortfarande ångrar att en scen (han avslöjar inte vilken, men det kan också vara likgiltigt) trots det tyngs av för mycket tal. Läs mer
Det är spännande att överraskas av hur den fysiska scenkonsten kan kommunicera med en ung publik. Imponerar för sin idérikedom gör Regionteater Västs senaste dansproduktion, Mitt jag, men också en samarbetsproduktion med Masthuggsteatern kallad Fårgudar. Det gäller den eviga frågan allt sedan Sokrates om att lära känna sig själv. Läs mer
Man skulle kunna kalla de arbeten som presenterades tre kvällar i rad på scenen Atalante i slutet av oktober för en grundforskning i ljud, ljudets upphov och karaktär, även en grundforskning i lyssnandet efter ljud, deras utspel och de tolkningsmöjligheter de uppfordrar till. Läs mer
När Göteborgsoperans danskompani möter en välfylld salong för första gången efter pandemiuppehållet så sker det sannerligen med besked. Under titeln Unfold utvecklar sig två sinsemellan totalt olika verk, exklusiva världspremiärer, som ytterligare förstärker detta danskompanis suveränitet. Ett fåtal föreställningar återstår i Göteborg innan ensemblen drar ut på internationell turné. Läs mer
Den har tidigare rönt framgång på Husets Teater i Köpenhamn och har nu landat på Folkteatern i Göteborg, pjäsen som heter Mitt arbete. Associerar sånär till Min kamp. Och en kamp är det som de två slipade skådespelarna iscensätter i 90 minuter. Suveränt skådespeleri, fantasifull scenografi och spännande regi utifrån en explosiv text kryddad med humor. Läs mer
Extremt fritt efter Shakespeare är ingen överdrift, kan konstateras efter ett möte med uppsättningen av Stormen på Göteborgs stadsteaters lilla scen. Teaterkollektivet KonstAB lever med råge upp till sin egen målsättning om det ”totalt annorlunda”, som denna maximalistiskt expressiva bearbetning av Stormen sannerligen är, vare sig den tolkas som en illusion och/eller spegel av en verklighet. Läs mer
Det är år 64, och en gravt orolig tid. Det tisslas och tasslas, skvallras och antyds om både det ena och det andra. Det är en förskräcklig tid på många vis, och snart brinner Rom. Bokens undertitel är inte för inte ”Samtal under en förintelse”.
Seneca, eller Lucius Annaeus som han oftast kallas här, är nu en gammal och alltmer överviktig man. Han rör sig ofantligt långsamt. Men i hans ställning behöver han inte gå själv om han inte vill, slavarna för honom i bärstol eller droska dit han önskar. Läs mer
