Två litterära verk, båda från 1920-talet, har på Backa Teater omvandlats till tankeväckande skolteater. Metadramat Sex roller söker en författare bidrog till att Luigi Pirandello fick nobelpris i litteratur. H P Lovecrafts novell Färg bortom tid och rum hör till hans mest kända verk, men har här fått det skräckfyllda ersatt av lekfullt undersökande, därmed också en annorlunda titel. Ett och annat komplicerande lager har i båda fallen skalats bort. Läs mer
Efter en lång väntan och flera uppskjutna premiärer är Daniel Craig är tillbaka för sista gången som Bond. Den som väntade på något gott fick vänta både länge och förgäves.
Bond har dragit sig tillbaka från agentlivet, men underbart är kort, även när det gäller pensioner. Som av ett ödets ironi är hotet mot världen denna gång en sjukdom (!), dock inte en influensa från Wuhan, utan ett biologiskt vapen som hamnat i fel händer; då är det upp till Bond att rädda världen än en gång. Läs mer
Egentligen är det mormoderns onda fe man skulle vilja veta lite mer om, karriärcynismen bakom hennes lansering av sitt skyddslösa barnbarn som hon spådde en framgångsrik karriär i filmvärlden hellre än i den musiker- och teaterbransch han redan var på väg in i och kunnat skapa sig en framtid inom.
I stället blev han rålanserad som internationell boy of beauty bland ett myller av kulturbögar efter sin roll som Tadzio i Viscontis film Döden i Venedig och fick sitt liv i grunden skadeskjutet, varför han slutat som den värnlöse man vi möter i den nu aktuella filmen. Läs mer
I förlängningen av Netflix-serienYoung Royals halkade jag även in på f d pojkbandet FO&O, som jag inte hade någon djupare kännedom om sedan tidigare och rasslade raskt ned ett par decennier i åldersklasserna! Kollade YouTube-klipp och lyssnade på intervjuer om karriärstrategier och kändislivets för- och nackdelar, lärde långsamt känna ett känsloliv tillhörande mina barnbarns generation. Var på så sätt tematiskt förberedd på att möta Håkan Hellströms ungdomsförföriska material i all sin skira romantik, som jag även upplevt live ett par gånger. Läs mer
Plutonbefälet vandrar efter patrulleringen rakt ut i öknen, ensam och vilsen, illamående och med kramper i kroppen. Han återvänder till skjulet och tvagar sig noggrant med en blöt handduk innan han lägger sig på sängen. Kvinnan åker vilset runt bland de gula sandkullarna och ”bortskrubbade” palestinska byarna, hittar ett boende och lägger sig på sängen. Läs mer
Var det så att de fick honom till sist?
Inte så att det finns anledning att anta något extraordinärt med anledningen av trafikolyckan i vilken Lars Vilks och två polismän omkom. Men utan hoten hade de aldrig suttit där och förr eller senare kommer sanningen att krypa fram. Bättre att se tillbaka på det som faktiskt har hänt, det vi vet har hänt. Läs mer
Sällan eller aldrig har väl en teaterföreställning varit så oförutsägbar som den Mattias Andersson öppnat Dramatens stora scen med efter pandemistoppet. En kan fråga sig vad han själv hade för föreställning om resultatet när han planterade iden om Den yttersta minuten i sin ensemble.
Och när det gäller valet av pjäs på Lilla scenen tajmade premiären på Tillbaka till Reims precis den tyska valutgången och kan måhända något lätta på pjäsens oroande politiska resonemang. Slutspel på Göteborgs Stadsteaters Studio är ett pålitligt kort ur det surrealistiska pjäsförrådet. Läs mer
En roman om ett samtal, eller snarare om en slags nattlig bearbetning av ett samtal. Det är ett både märkligt och intressant uppslag, men blir det därför automatiskt en bra roman av det? Det är vad jag frågar mig efter att ha läst César Airas, Samtalen (2006), som utkommit på Tranan tillsammans med en annan tunn roman, Margarita (ett minne,) från 2012, båda galant översatta av Lina Wolff. Läs mer
Det hela utspelar sig 1957 och börjar med att en ung man, i jag-form, berättar om sina våndor inför en kommande flytt hemifrån, från den lilla staden (Coronel) Pringles till den stora staden Buenos Aires. Han ville åka till huvudstaden inte enbart för att studera och ”börja leva” utan också för att få ta del av storstadens konstnärliga och kulturella utbud. Författaren, eller den unge mannen, vräker på med den för tonåringens lika berömda som överdrivna känslouttryck. Alla känslor är grandiosa, glädjen såväl som ilskan och sorgen. Här är det dock mest rädslan och oron för hur det ska gå där borta som drabbar honom. Större delen av dagen sitter han och läser. Läs mer