Detta är en bok om den sista akten i Fritiof Nilsson Piratens liv. Ingen hade hittills skrivit om den, men Jan Sigurd har nu gjort det –med den äran.
Över 200 personer finns listade som intervjuade i slutet av boken. Som är fullspäckad med anekdoter och minnen via andras berättelser och vittnesmål om denna mytomspunna författare. Läs mer
”Ensamheten är en varg” skrev jag i en dikt en gång,
”Den slipar sina tänder
mot ensligheten
göder sin farlighet
ur föraktet”
Ja, ensamheten är ett fenomen och tillstånd som fascinerar såväl som skrämmer, och kan vara gravt stigmatiserande för den som drabbas. Det finns en rad olika ensamheter; fysisk, känslomässig, intellektuell, erotisk, existentiell. Och det finns många ensamma i världslitteraturen och då kanske företrädesvis män. Läs mer
För att göra det enkelt och tydligt: är du det minsta intresserad av inbördeskriget på Nordirland, av ”befrielserörelsers” inre dynamik och vilket pris dess medlemmar får betala så är detta BOKEN att läsa. Även om befrielserörelser inte nödvändigtvis alltid ser ut eller har sett ut som IRA Provos, varken i sin praktik eller teori, så finns det en allmängiltighet i berättelsen om hur människor påverkas av att ta andra människors liv. Läs mer
Malin och Tomas och deras barn Joel och Viggo bor tillfälligt i Istanbul, inte långt från Bosporens svartsmutsiga vatten. Mannen Tomas är filmare som för SVT:s räkning är där för att täcka det oroliga och instabila Mellanösternområdet tillsammans med olika reportrar (tiden är 2015), fru Malin är författare och håller dessutom kurser i kreativt skrivande, just nu på distans. Läs mer
Den 18 augusti 2004 hörde jag första gången begreppet ”immateriellt kulturarv”. Jag satt, precis som åskådare gjort så där 2.700 år tidigare, på en grässlänt i Olympia för att se den olympiska gren som skulle avgöras där de olympiska spelen en gång inleddes, och det på en stadion som knappt förändrats sedan dess. Inte en enda svensk deltog och grenen inte den mest publikdragande, nämligen kulstötning. Men evenemanget visade sig särskilt ha väckt Unescos intresse. Läs mer
Låt mig uttrycka det först som sist – det här är en problematisk bok att recensera.
Det är en intressant bok, Peter Pomerantsev är en intressant skribent och ämnet/ämnena är högaktuella. Han skriver om trollfabriker, om kampen för demokratin, om modern krigsföring där informationskriget oftast är viktigare än det reella kriget på marken, om en värld där det inte längre finna visioner att slåss för, om vem som bestämmer dagsordningen och identifierar vad och vem vi tillhör och i vems intressen och slutligen några funderingar om framtiden. Läs mer
En så otidsenlig sak som att behöva sprätta upp en ny bok. Så jag sprättar, men inser tämligen omgående att jag använder en för vass kniv, det blir alldeles för fina snitt. Borde man inte sprätta så man ser såren och ärren? För här finns både sår och ärr ”alla som någonsin varit inne i mig har lämnat sårskorpor och ärr efter sig”. Det är en obehaglig bok som Arazo Arif skrivit, mörkret inuti och fukten. Dikter som stundvis balanserar på gränserna, men som ofta trillar över dessa gränser. Ner i obehaget. Läs mer
Jag inleder med ”EN GIFTIG BRASKLAPP”. För det kan mycket väl tänkas att jag inte räcker till för det här jag har läst. Elis Burrau väger sextioåtta kilo, och trots att jag är cirka tio kilo tyngre väger jag möjligen alldeles för lätt. Han lånar kanske Cindy Shermans identitet, jag lånar antagligen min som skrivare och dricker ungefär två muggar kaffe per dag. Men sällan svart. Det här är en recension. Det här är ingen recension. Men vem fan bryr sig? Läs mer
Jag är snuvig. I normala fall hade jag nog inte stannat hemma från jobbet och inte heller ha ställt in en lunch med en kompis men nu i dessa Coronatider känns det rimligt. Man vill inte smitta ner någon. Så språkkaféet ikväll på Kronan bibliotek får klara sig utan mig. Inte för att det kommit någon till kaféet de senaste två tillfällena. Rädslan för Coronaviruset märks på biblioteket, färre besökare och anställda med beredskap att kanske jobba på ett annat bibliotek i stan vid behov. Läs mer
Vi befinner oss i Göteborg på 70-, 80-talet, och 2012 när de är femtio år gamla. Då ges det en samlingsutställning av Gustavs målningar på Konstmuséet och Cecilia är borta sedan länge, Martin hamnar i en kris medan hans barn är på jakt efter den försvunna modern.
Lydia Sandgren arbetar som psykolog i Göteborg och har skrivit en, minst sagt, gedigen och imponerande debutroman med titeln Samlade verk. Bara att en debutant får breda ut sig i knappa sjuhundra sidor på ett av de stora förlagen säger väl en del. Läs mer