Blir det en napoletanare i år?
Som att recensera någons liv
Kan man recensera en människas liv? Frågan dyker upp när jag läst och nu skall skriva om Linda Boström Knausgårds nya bok Oktoberbarn. Jag skriver bok och inte roman, för av någon anledning känns det hela mer som besläktat med Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, än en roman. Åtminstone inte i jämförelse med den suveräna Välkommen till Amerika. Det känns mer som en självbiografi/memoar. Om det är meningen eller om det är något hos mig och min läsning vet jag alltså inte. Läs mer
För många trivialiteter
Varför då – varför inte nu igen??
Alla famlar efter var sin förklaring till Hasses och Tages måttlösa popularitet i Jane Magnussons väldigt vackra film om komikerparet och deras inbördes vänskap. Man skyller på ’tiden’, ’Palme’ – eller välfärden. Det invandrarfria Sverige, som visserligen hade haft massor av invandrare allt sedan andra världskrigets slut men trots det ’hängde ihop’. Men ingenting duger riktigt som förklaringsmodell. Läs mer
Blåser liv i globalförfattaren Joseph Conrad
Till leda har talats det om dagens globalisering, ofta med hänvisningen till hur unik den är. Men tittar man närmare i historieböckerna upptäcker man dock snabbt att det sena 1800-talet och fram till det tidiga 1900-talet också präglades av globalisering, av ökande handel, migration, internationella och mångkulturella kontakter. Läs mer
I väntans tider på klassiker och nytt
O´Neill, Sofokles, Beckett, Brecht, Lagerqvist och för den del också Mozart. Vad som fått Göteborgs Stadsteater till denna klassikersatsning kommande säsong tänker jag inte spekulera i. Men välkommen är den och laddar förväntningarna. För där finns ju legendariska uppsättningar att ta spjärn emot. Dessutom två urpremiärer. Läs mer
Det var en gång…
en Tarantino-film utan handling
Författarförbundet instiftar nytt kritikerpris
En kraft att ta på allvar
I polisbilar, i häkten och fängelseceller, bland plitar och medintagna. Man förhörs och döms och frias, flyttas runt och visiteras och väntar. Man sitter i sin cell, läser orden på väggarna tidigare interner klottrat dit. Plötsligt är man ute igen, ute i den farliga friheten, den man ständigt trängtar efter. Eller kanske inte alls. Läs mer