Med vidöppna sinnen

Han Kang – Den vita boken

”I det vita, bland alla de vita tingen, kommer jag att andas in det sista andetag du gav ifrån dig.”

Det är smärtsamt vackert och poetiskt och vitt nästan rakt igenom. Men det vita kontrasteras effektfullt mot det mörka; de mörka ögonen, den svarta jorden, sorgens tunga slöjor. Den gasvävsomslutna tunna romanen, Den vita boken, utgår från färgen vit och är  en sorgesång över en död syster. Tre år innan berättarjaget föds hade modern fått ett annat barn, en flicka som dog efter två timmar i livet. Den första timmen med ögonen slutna, den andra med dem spöklikt öppna. Sedan sveps den lilla kroppen i vita lindor och ett vitt skjorttyg, innan den grävs ner i jorden. Läs mer

Sextett med spännvidd

Trollhättans konsthall – Dialog (sex konstnärer)

Sex starkt individuella konstnärskap har stämt möte i Trollhättans konsthall i ett utställningsprojekt kallat Dialog. Det är en fortsättning av det som visades på Not Quite i dalsländska Fängersfors i somras. Även för den som tog tillfället i akt då, finns goda skäl att nu bege sig till konsthallen i det gamla Nohabområdet för att uppleva hur en idé mognat och utvidgats. Läs mer

I Trollhättan däremot, IV

Tuula Polojärvi

En mulen novemberdag, en vanlig måndag. Glad och nöjd efter en fin helg i Karlstad, Vänersborg, Tösse och sist men inte minst Trollhättan. Borta bra men hemma bäst. Sitter på min favoritplats i vardagsrummet framför vårt vardagsrumsfönster och skriver. När jag lyfter blicken ser jag ut mot villaområdets tak och längre bort skymtar IFK Trollhättans fotbollsplaner och ännu längre bort syns banvallen där tågen mot Göteborg far iväg. Det tar bara 38 minuter med tåget till Göteborg från Trollhättan. Många Trollhättebor pendlar till Göteborg, de både jobbar och studerar där. Läs mer

Något att sätta i händerna på den ovane kocken

Mathias Dahlgren – Kokbok för grå dagar

Jag är förtjust i Mathias Dahlgrens senare kokböcker; Hemkunskap, Rutabaga och den nya Kokbok för grå dagar.

Kokbok för grå dagar är just det; de grå dagarnas bristande magi går som en röd tråd genom boken och recepten/matlagningen tar spjärn mot den ofta trista grundtonen under vinterhalvåret. Det är lekfullt och igenkännande. Läs mer

Om djupaste sorg

Susanne Skogstad – Svartstilla
författarfoto Foto: Sturlason

Hur lång är sorgen? Kan man få sörja tills man är färdig? Finns det en bortre gräns, kan det bli något ”sjukt” eller osunt i att ”bara hålla på”? Hur väl känner vi egentligen våra barn, eller våra föräldrar? Och får man skriva en roman där ingen ”utveckling” sker? Det är frågor som dyker upp när jag läser Susanne Skogstads debutroman Svartstilla som utkommit på Wahlström & Widstrand, i Cilla Naumanns poesiskimrande översättning. Skogstad är född 1992 i Nordfjord, och studerar nu på en manusförfattarlinje i Oslo. Läs mer

Mycket mer än en spionroman

Kate Atkinson – Kodnamn Flamingo

Kate Atkinsons nya roman, Kodnamn Flamingo är, som hennes böcker ofta, en berättelse som utspelar sig på, och vandrar fram och tillbaka mellan, flera olika tidsplan.

Det är en spionroman som tilldrar sig i England under och efter det andra världskriget och Atkinsons lekfullhet och förmåga att skriva berättelser i ”lager på lager” håller läsaren på tårna. Läs mer

En faktaspäckad biografi

Kalle Lind – Hasse Alfredson, En sån där farbror som ritar och berättar
Kalle Lind

Detta är den första biografin som skrivits om Hasse Alfredson. Författaren fick frågan flera gånger om det inte fanns en sådan redan, under arbetet med boken. Om Hasse och Tage har skrivits tidigare, men inte bara om Hasse. Men nu finns en fullödig biografi över hans liv. Läs mer

En egen betraktande genre

Patti Smith – Apans år

”… problemet med drömmar är att man till sist vaknar.” Det är vanligen något av en fest att läsa Patti Smith. Smith rockikon, poet och bildkonstnär och författare till ett flertal böcker, kanske mest känd är hennes kulturella självbiografi Just Kids. Med M Train (2015) och Hängiven (2018) och den på Brombergs nyligen utgivna, Apans år har Patti Smith inmutat något av en egen genre, besläktad med flanörromanen. Läs mer

Människorna som brickor i ett spel

Göteborgs Dramatiska Teater – Faces
bild ur Göteborgs Dramatiska Teaters föreställning. Foto Per Larsson

Av en ren slump – eller var det ödet? – kom jag att se Mike Nichols Carnal Knowledge i veckan, ett DVD-fynd jag lagt beslag på. Regissören ligger även bakom storverk som Vem är rädd för Virginia Woolf och Angels in Amerika (1966 och 2003) och den legendariska filmen säger väldigt mycket om den tid också Faces (liksom flera andra av John Cassavetes’ filmer) utspelar sig i, frigörelseåren under 60-talet och framåt, de moderna livsstilarnas genombrott, sammanfallande med diverse sammanbrott! Läs mer

Ännu ett mästerverk

Backa Teater – Vi som fick leva om våra liv
ur fäöreställningen

Mattias Andersson knyter ihop sin Backa-säck med ett mästerverk i var ände, från Brott och Straff till den nu aktuella Vi som fick leva om våra liv. (Vart nu det lilla ”om” tog vägen.) En föreställning som på ett genialt vis sätter fingret på frågan vad det är att vara människa. Läs mer