Finland strax efter inbördeskriget 1918. En judisk man Alexander har flytt undan bolsjevikerna till sin gamla datja i Finland.
När han stiger in i huset riktas en pistol mot hans huvud.
En ung finska, Anna, bor där tillfälligt.
Hon säger sig vara beredd att skjuta.
Men Alexander accepteras av Anna och de båda försonas även på ett erotiskt plan vad det lider i denna berättelse. Läs mer
Mikael Persbrandts memoarer är en berättande monolog av honom själv, nedskriven av författaren Carl-Johan Vallgren. Texten är intensivt välskriven och dramaturgiskt skicklig. Som den store skådespelare han blivit är han värd all beundran. Men det grava missbruket höll på att ta livet av honom. Läs mer
Jag har läst en roman med en ståuppkomiker som huvudperson. Stundtals roligt, men mestadels om en ytterst plågad man. Plågad av sitt självförakt och sin historia, av vad som hände honom i barn- och ungdomen. Vad som sedan följde får vi inte veta mycket om, mer än att han är/var gift och har barn. Vid fjortonårsåldern går han på matematikkurs tillsammans med en från samma skola. De blir vänner och hamnar senare på ett slags förberedande militärutbildning. Läs mer
John Le Carré har ofta låtit oss förstå att han inte alltid är att lita på när han pratar eller skriver om sitt eget liv. Vad som är sanning och vad som är skröna har han, med ljummen hand, låtit oss få fundera över genom åren. Men nu är det kanske dags att ta honom på allvar när han skrivit det som troligen blir det närmaste vi lär komma memoarer med ”Duvornas tunnel”? Läs mer
En Augustvinnare är ändå en Augustvinnare, tänker jag. När Lina Wolffs De polyglotta älskarna kring månadsskiftet juli – augusti landade på våra bokdiskar blev jag av någon anledning inte särskilt intresserad. Men veckorna innan den prisades och därefter har jag i diverse artiklar och genom kompisars reaktioner trots allt blivit nyfiken och nu läst. Läs mer
Det är alltid någon som ser dig; Storebror med sina bevakningskameror, vänner och bekanta och det omgivande samhället med sina många medborgare och den ”sociala kontrollen”, eller ditt eget samvete/överjag. En liten kamera bakom en tavla, en fluga på väggen. Men ibland kan det även handla om ett faktiskt öga i den egna tapeten, eller kanske en släng av paranoida föreställningar. Eller allt på en gång. Läs mer
Han är mitt i steget, på sitt 75:e år. Skriver Johan Hakelius. Men Björn Rosengren är noga med att påpeka att allt är hans egna ord. Denna man som växte upp i barnrikehus, vars pappa var revolutionär, mamma skötte kassaboken, och via deras egnahem och en start som bilmekaniker blev det fackföreningsrörelsen, landshövdingepost och sosseregeringen för att landa i Stenbeckssfären. Läs mer
