Alba - Om kultur, vetenskap & samhälle

Hemmet som metafor

Av Britt Nordberg
Gästspel: Atalante – Spiti (danverk) & Folkteatern – Marthas hus
Spiti
Scenkonst

Hemmet som metafor för gemenskap och trygghet eller dess totala motsats, instängdhet och terror.
Det är frågor som en tid i sällskap med en smärtsam bältros ockuperat mitt huvud efter att jag lyckades fånga två intressanta gästspel på Atalante respektive Folkteatern i Göteborg, ”Spiti” och ”Marthas hus”. I det förra skapar fem dansare en skön hemkänsla i ett bo av florstunna broderade textilier. I det andra förvandlas ett hem i kärlekens förrädiskt blodröda färg till sin motsats. Läs mer

Välgjort och lekfullt om livets tuffa villkor

Av Britt Nordberg
Atalante – Systemet. Nyskriven kammaropera
Man must sing
Musik Scenkonst

Tonsättaren sitter själv bakom synthesizern i den instrumentaltrio som på scenen  framför Pamela af Malmborg Wards nyskrivna modernistiska kammaropera Systemet med en trio sångare i roller som på olika sätt representerar socialt utanförskap. Läs mer

Trädens liv gestaltat via kroppens poesi

Av Britt Nordberg
Embla dans & teater – Gläntan (på Atalante)
Scenkonst

Visst har träd en själ, kan stundom höras. Intresset för relationen mellan människa och natur tar sig allt fler uttryck. Att åskådliggöra trädens liv med dans, videoinstallationer och tonkonst i en scenografi av hängande trädgrenar är resultatet av forskningsprojekt i scenisk framställning av dansaren m m Anna Wennerbeck, som blivit till en konstnärlig allåldersföreställning. Läs mer

Hotfull världsbild som exklusiv kammaropera

Av Britt Nordberg
Atalante – Kafé av New Opera CO
Scenkonst

Äntligen! Kunde man utbrista, när New Opera Co:s tionde produktion Kafé nu blivit förlöst som färdig kammaropera. Den tar oss med på en musikalisk resa via jazz, bossa nova, lite klassisk kammarmusik och elektronik med en trio sångröster med talnära sångstil i en inbjudande kaféscenografi, allt medan en hotbild tätnar i staden utanför och tar sig till slut in i kafét i form av en rebellisk tjej, Agnes Thörn, som med sin operaskolade sopranstämma ytterligare höjer den musikaliska nivån. Läs mer

Besök i en situation, ett Requiem i förorten

Av Kjerstin Norén
Niklas Rydén – Requiem av
te och baklava
Musik Scenkonst

Niklas Rydéns Requiem har redan recenserats i alba av Britt Nordberg, så denna text skall koncentreras omkring upplevelsen av att erfara detta sökande, känsliga verk i Biskopsgårdens kyrka, i en av de orter där våldet med jämna mellanrum exploderar, där en polis för inte så länge sedan sköts till döds under sin tjänsteutövning. Även hans minne äras av framförandet. Läs mer

Kvinnliga öden och utvägar

Av Kjerstin Norén
Om fyra olika skildringar av kvinnodilemman
ur Kärlekens Labyrinter
Film Scenkonst

I Claire Denis’ senaste film Kärlekens labyrinter spelar Juliette Binoche en kvinna fångad mellan två män där historien, ovant Denis, aldrig på allvar försöker förklara karaktären av hennes dilemma, orsakerna till att hon slits mellan de två, vilket försvagar filmen och gör att den tappar en precision man annars vant sig vid vara Claire Denis’ adelsmärke (High life, White material). Läs mer

I dans omkring Dag Hammarskjöld – i form av en omöjlig möjlighet

Av Kjerstin Norén
PAx Performing arts Multiplied – Dag (Atalante Göteborg)
PAx Performing arts Multiplied
Scenkonst

Det torde vara en skillnad som mellan natt och dag på hur olika generationers uppfattning om Dag Hammarskjöld ser ut. För mig har hans död 1961 etsat sig fast som ett evighetsminne, då min äldste kusin lockats till FN-tjänst i Kongo p g a skolsvårigheter till följd av en tidig polioskada, varför flygolyckan som tog Hammarskjölds liv försatte hela familjen i skräck för vad som måtte hända vår älskade släkting. Han överlevde med fruktansvärda erfarenheter i behåll och åkte därefter aldrig utomlands igen. Läs mer

Tiny, tiny – En liten festival på Atalante

Av Kjerstin Norén
Atalante – Tiny festival
Scenkonst

Inte så liten ändå, en föreställning med vassa inslagsskärvor från klockan sex till elva på kvällen, längre, följaktligen, än de flesta föreställningar brukar vara. Och med den variation som utbudet hade känns den i efterhand som ännu längre, nästan som ett liv. Läs mer

Jubilarer i coronans spår

Av Britt Nordberg
Dubbelrecension: Atalante – Skuggbild och RilkeEnsemblen dirigerad av Gunnar Eriksson – I varandets händer
Kyrie Oda i Skuggspel på Atalante. Foto: Beata Rydén
Scenkonst

Ett dansverk, Skuggbild, har återuppstått efter 30 år och en 40-årsfirande exklusiv vokalensemble med namn efter poeten Rilke har jubilerat med att samla 55 tidigare utgivna sånger på en ny dubbel-CD, I varandets händer, med musik av 30-talet både klassiska och samtida tonsättare med nyskapandet som något av gemensam nämnare. Läs mer

Att kunna lyssna efter känsla och ljud

Av Kjerstin Norén
Anna Takanen
Böcker Scenkonst

Man skulle kunna kalla de arbeten som presenterades tre kvällar i rad på scenen Atalante i slutet av oktober för en grundforskning i ljud, ljudets upphov och karaktär, även en grundforskning i lyssnandet efter ljud, deras utspel och de tolkningsmöjligheter de uppfordrar till. Läs mer