Göteborgs största teaterscener har haft premiär i dagarna. På den ena görs farsartad satir om en filminspelning inspirerad av en roman i filmmiljö. På den andra en halsbrytande snabbspolning av det tretusenåriga eposet , uppdaterad till nutid. På båda scenerna handlar det om teater här och nu med tyngdpunkten på skådespeleriet. Läs mer
Oreserverat ”Ja” till utvecklingen kan man knappats säga att pjäsen Moderna Tider på Folkteatern ropar. Men vad den egentligen vill ha sagt förblir fördolt. Den kunde sägas ta vid där Regionteaterns föreställning slutar. Vad hände när människan fick maskiner? En första Chaplin-look alike skådespelare (Ruben Lopez) i fenomenal aktion, tappar snart tempot vid ett löpande band och det hela utvecklas till en osannolikt rörig men också roligt rörlig pajasföreställning. Läs mer
Emma Mehonic far fram över Folkteaterns nyskapade scenrum som en förgörande stormvind i rollen som Franz von Moor i en 22-årig Friedrich Schillers Sturm och Drang-drama Rövarna. Alla på scenen gör sitt yttersta för att få meningen med det ungdomliga upproret att engagera. Men det biter inte. Läs mer
Den har tidigare rönt framgång på Husets Teater i Köpenhamn och har nu landat på Folkteatern i Göteborg, pjäsen som heter Mitt arbete. Associerar sånär till Min kamp. Och en kamp är det som de två slipade skådespelarna iscensätter i 90 minuter. Suveränt skådespeleri, fantasifull scenografi och spännande regi utifrån en explosiv text kryddad med humor. Läs mer
Efter en första förvirrande introduktion, därpå en helt galen orgie i teaterblod, sitter jag hemma och upplever en fyra dagars livestreamad maratonläsning av själva boken. Första delen bör vara avverkad onsdag-torsdag och jag undrar i mitt stilla sinne om inte Folkteaterns och Erik Holmströms Don Quijote-projekt hör till de djärvaste och galnaste som uppstått inom svensk scenkonst i coronans spår. Läs mer
Tre dagars repetition och tre föreställningar fredag-lördag, åtta veckor sammanlagt. Första delen av Erik Holmströms Don Quijote-projekt är redan historia. Avsnitt två av åtta har rubriken ”Into the Violence”. Premiär 11 september. Snarare än att beskrivas som en följetong anar jag en dissekering, där olika teman, som kan urskiljas likt inälvor i romanen, skapar underrubriker. Ingen dock på tema kärlek. Märkligt. Läs mer
Det slående med Jens Ohlins uppsättning av 350-åriga mästerdramat Misantropen från 1666, är den stora frihet med vilken pjäsen är betraktad och tagen i bruk, vilket i sin tur frigör skådespelarna som firar var sina triumfer i Folkteaterns uppsättning. (En sådan precision i skådespeleriet ser man nästan bara i biografen numera, t ex i grymt njutbara Emma, som nu är aktuell.) Läs mer
Mitt under årets bokmässa ägde två urpremiärer på Göteborgs största teatrar rum. Den ena visserligen närmare 2500 år gammal, men i ny svensk översättning, den andra helt nyskriven. Båda handlar om starka kvinnor. Sofokles Antigone på Stadsteatern för civilkuraget att trotsa lagen för familjens rätt. Karin Boye för sitt sexuella trots. Eller vad nu syftet var med Folkteaterns uppsättning av Isabel Cruz Liljegrens pjäs? Läs mer
Erik Holmström och Birgitta Egerbladh har med sina respektive nya verk satt strålkastarljuset på Folkteatern i Göteborg denna scenkonstsäsong. Här förlöses skrattet och eftertanken, imponeras över briljanta sceniska och artistiska idéer, impulsiva infall och tankegods av såväl vardags- som djupfilosofisk halt.
Den legendomspunne doktor Faust eller Faustus, som säljer sin själ till dj Läs mer 