Om och av Karin Boye på Göteborgs Dramatiska Teater.
Få ting är intressantare än att tillåtas följa ett arbete på nära håll och succesivt iaktta en växt. Som till sist utvecklats till en identitet i ett konstnärligt samarbete, en egen profil, en stil kunde man drista sig att kalla det. Läs mer
Jag har länge upplevt Göteborgs Dramatiska Teater som ett enastående fenomen, ett ständigt pågående arbete mot en poetisk/musikalisk grundform som man inte finner motsvarigheten till någon annanstans. Ett viktigt inslag i detta grupparbete är skådespelaren Erik Åkerlind och hans samarbete med regissören Hans Blomqvist, som här återigen tagit sig an författaren Franz Kafka i hans egen Läs mer 
Det handlar om tre kvinnliga kulturpersonligheter och det de har gemensamt är, att de alla var före sin tid och som en följd därav – ensamma.
Det är författaren Agnes von Krusenstjerna, målaren Sigrid Hjertén och författaren, tillika nobelpristagaren Nelly Sachs. De är sammanförda i en mycket vackert koreograferad föreställning där de på var sina passionerade sätt för fram sina – man kan inte kalla det annat – tillstånd. Läs mer
Det är inte gjort i en handvändning, att förvandla ett nationalhelgon, en legend som Evert Taube till ett oskrivet blad, där man på fri hand tecknar sin egen historia, fritt och frejdigt använder de sånger som blivit ’allas egendom’ till en ny berättelse om kvinnan och mannen och till sist även åstadkommer en reaktion som går som en chockvåg genom publiken. Läs mer
Man hade kunnat höra en knappnål falla, så uppmärksamt lyssnade publiken till dialogen mellan Skaparen och Vetenskapsmannen i Göteborgs Dramatiska Teaters senaste uppsättning Tusen år hos Gud – en bearbetning och dramatisering av Stig Dagermans utkast i ett postumt utgivet verk i anslutning till författaren Carl Jonas Love Almqvists landsflykt, där han mäter sanningsvärdet i kontrasterande utgångspunkter för sökande och resultat. Läs mer
Konsten, vetenskapen och politiken förutsätter det oavgjorda, skriver Horace Engdahl i en opublicerad text.
Det är något som i hög grad knyter an till Göteborgs Dramatiska Teaters senaste produktion, Sokrates död, som ställer de definitiva, utmanande frågorna till något så avgörande som hur man skall leva sitt liv utan att dö, även om man dör av det; vad säga, var tiga, hur komma fram till en smula större visdom, undvika de allra värsta fadäserna.
I en tid där man håller på att storkna av idioti och enfaldigt förnekande av de enklaste sanningar trillar den ned som en klenod av frigörelse från åtminstone några av alla dessa dumheter. Läs mer
Av en ren slump – eller var det ödet? – kom jag att se Mike Nichols Carnal Knowledge i veckan, ett DVD-fynd jag lagt beslag på. Regissören ligger även bakom storverk som Vem är rädd för Virginia Woolf och Angels in Amerika (1966 och 2003) och den legendariska filmen säger väldigt mycket om den tid också Faces (liksom flera andra av John Cassavetes’ filmer) utspelar sig i, frigörelseåren under 60-talet och framåt, de moderna livsstilarnas genombrott, sammanfallande med diverse sammanbrott! Läs mer
Erik Åkerlinds och Hans Blomqvists arbete med Franz Kafkas Boet från 2012 glömmer man inte så lätt. Det var ett, skulle man nästan kunna säga, lekfullt arbete med nattsvart tema som den aktuella föreställningen fullföljer: studiet av den självisolerande människan som saknar tentakler för att känna av verkligheten och därför inte förmår ta rätt mått på sig själv – på omgivningen ännu mindre. Läs mer
