Den föreställning som nu gått upp på Göteborgs Stadsteater, Jihadisten, kan få stor betydelse för unga människors ställningstaganden i framtiden, därför är den berömvärd. Den kan komma att bidra till fördjupad förståelse för alla de problematiker de senare årens invandring väcker på ett sätt så att vi kan gå en, inte fördomsfull, men vidsynt, atmosfär till mötes. Läs mer
Äntligen!, blev min spontana reaktion efter att ha upplevt regissören Lydia Bunks uppsättning av Höstsonaten på Göteborgs Stadsteater. Äntligen något som berörde mig på djupet, både känslomässigt, visuellt och sceniskt konstnärligt, trots viss överbelastning. En uppsättning som öppnar upp mot tysk expressionism från stramheten hos Ingmar Bergman. Läs mer
Bättre tajmat kunde det knappast vara. Att i vår oförutsägbara och svårhanterliga värld släppa fram Alice i Underlandet på teaterscenen. Uppsättningen på Göteborgs Stadsteater bjuder på en hisnande orgie i ljud, färg, form, film och fantasi, som utmanar skådespelarnas uttrycksförmåga och publikens att hänga med på färden. Läs mer
Den som förväntar sig Strindbergs Fadren linjärt berättad må bli överraskad – positivt eller ej. För här ställs publiken inför ett, åtminstone för Göteborgs stadsteater, rätt nytt koncept, som i vissa delar mer liknar föreläsningsteater eller workshop, där originalet dekonstrueras och dissikeras i sina beståndsdelar, enligt postdramatisk metodik. Läs mer
Något märkligt hände på Göteborgs Stadsteater i och med premiären på föreställningen med den dubbeltydige titeln Driving Miles. En ovanligt nedtonad Sven Wollter lyckades skapa en legering av sig själv, den nyligen bortgångne författaren Henning Mankell och dennes berättarjag, den fiktive skrothandlaren Steinar. Av sju män på scenen är sex musiker, som varvar berättandet med den legendariske trumpetarens musik. Det blev mer av exklusiv jazzkonsert än teater. Läs mer
Existentialism i olika skepnader kan man säga om två kortare nytillskott på Göteborgs scener. Det gäller Jag var här först på Folkteatern respektive Existentialism av nybörjare på Göteborgs stadsteater. Den förra ett välskrivet kammarspel av Kristian Hallberg i ett projekt kallat Roadtrip i regionen. Den andra resultat av en idé som havererat och kunde ha fått förbli därvid. Läs mer
Barnen har lagt sig och pratas bara om. De stora barnen, alltså de så kallat vuxna, syns och märks desto mer. Det är dan före julafton, familj och vänner är samlade och en rad tragikomiska relationsscener avlöser varandra i rask takt. Göteborgs Stadsteater och namnen i Stockholm, har samma pjäsval inför julen i år, Alan Ayckbourns komedi En fröjdefull jul. I Göteborg spelas nu något så ovanligt som komedi på stadsteaterns båda scener. Komedier med svärta och smärta. Läs mer
