Komik med förmåga att förstärka förtrycket. Att Lorcas Bernardas Hus kan framstå så löjeväckande mitt i tragiken blev en positiv överraskning vid mötet med Göteborgs Stadsteaters fräscha uppsättning. I en fantasirik scenografi med färgsymbolik, rotation och spegeleffekter och en regi som fått systrarna att släppa loss både fysiskt och verbalt har det blivit en riktig käftsmäll mot patriarkatet. Faktiskt. Marie Richardson i rollen som nybliven änka med fem ogifta döttrar i en tid av politiskt, religiöst och patriarkalt förtryck har det inte lätt, men hon skapar en både begriplig och varsam fusion av makt, traditionstvång och omsorg. Läs mer