Nyanserar bilden av en märklig, mäktig man
Historiens dom över Erik XIV:s motsvarighet till Henrik VIII:s Thomas Cromwell, kung Eriks handgångne man, sekreterare och riksåklagare Jöran Persson, har inte varit nådig. En blodtörstig, makthungrig, kallhamrad mutkolv som manipulerade det svagsinta majestätet för att berika sig själv och komma åt avskydda höga herrar. Men historikernas dom har börjat nyanseras när alltfler kritiska blickar riktats mot källorna till karaktärsmordet på prästsonen med läshuvud som blev Sveriges högste ämbetsman. Hans Lagerbergs nya bok sammanställer på ett både medryckande, spännande och tankeväckande vis skvallret genom århundradena, de oförenliga tolkningarna, forskares och konstnärers splittrade bilder, källkritiken och nya hypoteser från senare år med förtjänstfulla egna reflektioner. Läs mer
Under arbetet med denna bok fann författaren Lars Ragnar Forssberg att Leif GW Persson skulle kunna vara en romanfigur. Det finns så mycket som verkar påhittat med honom som är för bra för att vara sant. Ibland kan GW tyckas vara en skådespelare som spelar huvudrollen i en pjäs som han själv skrivit.
”Hela grejen är att placera overkliga saker i en väldigt igenkännbar vardag.” Så har John Ajvide Lindqvist en gång själv beskrivit sina skräckromaner. Och beskrivningen stämmer bra även på den senaste i raden, Himmelstrand.