Plutonbefälet vandrar efter patrulleringen rakt ut i öknen, ensam och vilsen, illamående och med kramper i kroppen. Han återvänder till skjulet och tvagar sig noggrant med en blöt handduk innan han lägger sig på sängen. Kvinnan åker vilset runt bland de gula sandkullarna och ”bortskrubbade” palestinska byarna, hittar ett boende och lägger sig på sängen. Läs mer
En roman om ett samtal, eller snarare om en slags nattlig bearbetning av ett samtal. Det är ett både märkligt och intressant uppslag, men blir det därför automatiskt en bra roman av det? Det är vad jag frågar mig efter att ha läst César Airas, Samtalen (2006), som utkommit på Tranan tillsammans med en annan tunn roman, Margarita (ett minne,) från 2012, båda galant översatta av Lina Wolff. Läs mer
Det hela utspelar sig 1957 och börjar med att en ung man, i jag-form, berättar om sina våndor inför en kommande flytt hemifrån, från den lilla staden (Coronel) Pringles till den stora staden Buenos Aires. Han ville åka till huvudstaden inte enbart för att studera och ”börja leva” utan också för att få ta del av storstadens konstnärliga och kulturella utbud. Författaren, eller den unge mannen, vräker på med den för tonåringens lika berömda som överdrivna känslouttryck. Alla känslor är grandiosa, glädjen såväl som ilskan och sorgen. Här är det dock mest rädslan och oron för hur det ska gå där borta som drabbar honom. Större delen av dagen sitter han och läser. Läs mer
Konungen klättrar högst upp på berget, eftersom dofter stiger. Jägaren, den siste av sin sort, klättrar efter men stannar på en klipphylla en bit nedanför. Båda är starkt medvetna om den andre. Denne unike tjuvjägare har under årens lopp lagt ner hundratals djur, nu är det endast en kvar. Sedan är det över. Bocken har överlevt många försök, men förstår också han att slutet närmar sig. Läs mer
”Det finns en bot för allt utom saknad.”
Det verkar gå en antidemokratisk ”populistvåg” över världen, där diverse makthavare tillskansar sig allt större maktbefogenheter, där opposionella och/eller journalister fängslas i summariska rättegångar. Dawit Isaak har suttit mer än tjugo år i ett eritreanskt fängelse utan rättegång, men det finns dessvärre alltfler nya/senare liknande fall. Läs mer
”Platserna, händelserna och personerna i den här boken är verkliga. Ingenting är uppdiktat; varje gång jag föll in i mina gamla romanförfattartakter och hittade på, kände jag mig tvungen att förstöra det jag hittat på.”
Så inleder Natalia Ginzburg sin ”roman” Familjelexikon, för roman står det trots allt på bokens framsida. Läs mer
Vi har levt under en pandemi i ungefär ett år nu, och allt fler börjar erkänna att de blivit påverkade i grunden. Människor kan eller får eller bör inte leva sina vanliga liv; inte gå på bio eller teatern, inga konserter och inte träffa sina vänner eller vara på sina arbetsplatser. Vi vågar inte längre krama om de närstående som vi brukar. Vi är inlåsta i våra ensamheter. Läs mer
Var får de allt ifrån författarna som skriver kriminalromaner? Alla, ibland märkliga, metoder som de låter sina fiktiva mördare ta död på sina offer med? Elly Griffiths, som själv i litterär form hunnit ta död på en hel hög personer kommer med ett intressant svar på frågan i sin senaste roman Mordkonsulten. Läs mer
Det är så gruvligt mörkt och kallt. Men det är också kryddat med svart humor och mjuka detaljer i denna rasande begåvade romandebut.
Marieke Lucas Rijneveld föddes i Nederländerna 1991, hen debuterade med en diktsamling 2015. Tre år senare publicerades Obehaget om kvällarna, som nu föreligger i fint fångad översättning av Olov Hyllienmark för Tranan. Romanen fick 2020 det prestigfyllda Booker International Prize. Läs mer
