Att söka efter sanning

Philippe Sands – Råttlinjen. Kärlek, lögner och rättvisa i en nazistförbrytares spår
författarporträtt Philippe Sands

Råttlinjen, som till väldigt liten del handlar om just Råttlinjen, eller The Ratline, den nazistiska flyktvägen bort från slagfälten i Europa efter andra världskrigets slut, är framför allt en berättelse som, med hjälp av nazisten Otto Wächters öde, försöker blottlägga hur nazister fungerade, hur de tänkte: i krig, i förintelseverksamhet, familjeliv och kärlek. Läs mer

En betydande europeisk författare

Ferdinand von Schirach: Straff och Kaffe och cigaretter

I dessa tider, när det mesta som säljs eller ges ut är genrelitteratur, är det en smal lycka att det lilla göteborgsförlaget Lindelöws beslutat sig för att ge ut, återintroducera, den tyske författaren och brottmålsadvokaten, Ferdinand von Schirach på svenska med novellsamlingen Straff och den självbiografiska Kaffe och Cigaretter, en liten pärla i 48 kapitel. Läs mer

En berättelse full av lögner

Agota Kristof – I går
författarporträtt

Tobias nästan dödar skolläraren, tillika fadern och sin mor, flyr till ett nytt land och blir Sandor. Han sitter dagarna i ända och borrar små små hål i metallplattor, hundratals kanske tusentals om dan, på kvällarna skriver han. Tobias väntar på Line, kvinnan han skall leva sitt liv tillsammans med enligt den fantasi som bemäktigat sig honom. Läs mer

Den dagliga kampen för tillvaron

Yan Lianke – År månader dagar
författarporträtt

”Året då tusenårstorkan slog till bakades tiden till aska och försökte man gripa efter solen fastnade den i handflatan som brinnande kol och fick hjärtat att svida. Ett pärlband av solskivor hängde ständigt på himlen. Från morgon till kväll kunde den gamle känna lukten av sitt eget brända hår. Ibland sträckte han upp händer mot skyn och kände då omedelbart den svarta stanken från de svedda naglarna.”
Det är som en dikt, det är som en lång arkaisk dikt långsamt glidande över sidorna. Läs mer

En fabuleringsglad författare

José Eduardo Agualusa – Sällskapet för ofrivilliga drömmare

”Vad vore livet utan drömmar, Anna?”  frågade ingenjör Andrée sin flickvän inför resan mot Nordpolen, gav sig av och dog där borta på isen. Jag kommer att tänka på den scenen i Jan Troells film när jag läser José Eduardo Agualusas nya roman, Sällskapet för ofrivilliga drömmare; om vikten av att drömma. Läs mer

Tjugoen skilda texter

Yasmina Reza – Lyckliga äro de lyckliga

Jag läser det hela som en samling noveller även om det tydligen är en roman. Det handlar om ett gäng människor som på diverse sätt är förbundna med varandra. En del av dem får prata ut i ett eget kapitel med deras namn som titel, några återkommer vid ett eller flera tillfällen. Jag läser som noveller för det är så texterna känns och ser ut, det romanlika finns enbart i att de kopplas samman. De är makar och barn, älskare/älskarinnor, läkare, syskon, svägerskor/svågrar, arbetskamrater och klienter, eller yrkesfolk de råkar på. Läs mer

Stilig prosa om viktiga saker

Marek Šindelka – Materialtrötthet
författarporträtt

Det är stundvis någonting märkligt med den här berättelsen. Långa stunder undrar jag var de befinner sig, är det ett verkligt landskap, riktiga städer? Sällan eller aldrig några andra människor, knappt ens i periferin. Det är kallt och mycket snö och ett jagat uttryck över texten. Men så kommer jag till det sista kapitlet, och där sitter en av huvudpersonerna och spelar tv/dataspel. Ett sånt där man jagar och skjuter på varandra som verkar vara så vanligt i den kulturen, där man följer personen från en subjektiv kamera, ser de stiliserade och avskalade miljöerna med deras ögon. Läs mer

Trovärdig thriller

Daniel Silva – Den nya flickan
författarporträtt

Det här är årets bladvändare. Söker du en thriller där a) handlingen utspelar sig mot bakgrund av några av samtidens mest brinnande internationella konflikter och b) har ett högt tempo, ett språk som flyter fram utan att du lägger märke till det och en ständigt stegrande spänning då är detta din bok. Läs mer

Kanske lite för smart

Valeria Luiselli – De förlorade barnen – ett arkiv
författarporträtt

Den här romanen vilar på tre eller kanske fyra ben; en familjs resa mellan New York och Arizona; ett äktenskaps långsamma upplösning; de flyende, ”förlorade”, barnen vid mexikansk-amerikanska gränsen kopplas samman med ”utrotandet” av den sista spillran av ursprungsbefolkningen, med hövdingen Geronimo som den siste som ”gav upp”.
Kvinnan i familjen är fru och biologisk mor till en femårig dotter, mannen äkta make och far till en tioårig son. Ingen av dem nämns vid namn. Till en början är det kvinnan som berättar; hon är ”jag”, de andra är ”min man”, ”pojken” och ”flickan”. I andra halvan är det till stor del sonen som berättar. Läs mer

Ocean Vuong – En stund är vi vackra på jorden

bokomslag ”När upphör ett krig? När kan jag säga ditt namn och låta det betyda bara ditt namn och inte vad du lämnar efter dig?” Eller som det står på baksidan av Anna Takanens litterära debut, Sörjen som blev,  ”Det tar fyra generationer innan ett krig  går ur en familj.” Vietnamkriget fick mer konsekvenser än en fruktansvärd mängd döda och skadade soldater och civila, sönderbom Läs mer