En rasande skildring
av ett underskönt förlorat land

Yvonne Adhiambo Owuor – Stoft
Yvonne Adhiambo Owuor

Det var länge sedan jag läste ett så gripande och infernaliskt klarsynt samtidsepos som den här myllrande romanen. Epikens fokalpunkt är Kenya, det kolonialt undertryckta, det befriade och det sedermera våldtagna av inhemsk korruption, maktkamper och gränslös laglöshet. Ajany, dotter till en vapensmugglare och boskapstjuv i landets norra delar, tidigare kenyansk polis och dessförinnan boy åt en av kolonialmaktens brutala, brittiska frifräsare under Mau-mau-upproret, förs samman med Isaiah, son till nämnde frifräsare och nu på jakt efter sin far. Både de allra intimaste känslor och hisnande historiska perspektiv rörs upp – och så det stoft som är det sista som återstår av en människa och kanske av det Kenya som många drömt om. Läs mer

En vindlande generationshistoria om judiskt arv

Anne Berest – Vykortet
Anne Berest

I januari 2003 dimper det ner ett vykort hos författaren Anne Berests mor, Lélia Picabia. Ett vykort adresserat till mammans mor, Myriam, och utan avsändare. Det står endast fyra namn skrivet på kortet; Ephraïm, Emma, Noémie, Jacques, med något ansträngd textning. Vem har sänt det, och varför, är frågorna som ett antal år senare triggar igång Berest att tillsammans med sin mor börja en närmast detektivistisk undersökning för att försöka få reda på det. Fem hundra sidor senare får vi veta.

Resultatet är en roman med titeln Vykortet, som nu finns att läsa också på svenska (originalet kom 2021) i Marianne Tufvessons galanta översättning, för Brombergs. Läs mer

Kan ensamhet gå i arv?

Niels Fredrik Dahl – Fars rygg
Niels Fredrik Dahl

Sonen, författaren, försöker få syn på sin far långt borta i tiden. På de få skärvor av information som varit tillgängliga har författaren, Niels Fredrik Dahl, skapat ett ”fiktivt” porträtt av sin far i den av Nordiska rådet prisade romanen Fars rygg, som utkommit på Natur & Kultur. I synnerligen kompetent översättning av Gun-Britt Sundström, inte en falsk ton. Läs mer

En perfekt roman

Katja Oskamp – Marzahn mon amour
Katja Oskamp foto Bettina Strauss

Romaner som handlar om författaren själv, dennes livs- och skaparkriser är nästan alltid självupptaget distanslösa sömnpiller till terapitexter som aldrig borde givits ut. Katja Oskamps lågmälda berättelse om den etablerade Berlinförfattaren som blir refuserad och skolar om sig till fotvårdsterapeut står ut som ett stjärnklart lysande undantag från den regeln. Boken är en briljant studie i den storhet som gömmer sig i människors minsta världar. Liksom av kroppens betydelse för det sociala livet och själens tillstånd. Dessutom är texten indirekt en skarpögd granskning av Tysklands moderna historia och spåren från såväl nazi- som DDR-diktaturen i nutidens tyska folk. Läs mer

Godbit från 50-talet på nystartat förlag

Alfred Hayes – Mitt ansikte för världen att beskåda
Detalj av bokomslag

Det purfärska svenska förlaget RAND öppnar sin utgivning med en riktig godbit. En stark roman med smakfullt omslag och en författare som väcker intresse, trots att han inte publicerat sig på svenska sedan 1954. Alfred Hayes är mest känd som textförfattare till låten Joe Hill, insjungen av bland andra Joan Baez och Paul Robeson, vars text är en dikt som Hayes publicerade på 1930-talet, eller som manusförfattare till klassikern Cykeltjuven och många andra omtalade filmer och teveserier. Läs mer

En magisk by- och släktkrönika

Narine Abgarjan – Tre äpplen föll från himlen
Narine Abgarjan

Vi kunde lika gärna vara i Macondo, men vi befinner oss i Maran, en liten bergsby i Armenien. Armenien, det lilla landet inklämt mellan Turkiet, Georgien, Azerbajdzjan och Iran vi kanske inte hör så mycket ifrån och därför inte heller känner så väl till. Läs mer

Nervpirrande – trots att jag vet hur det går

Amélie Nothomb – Törst
Amelie Nothomb

Trots att jag är en fullblodsateist tröttnar jag aldrig på att ta del av berättelser från de religiösa böckerna, men jag föredrar omarbetade versioner framför originaltexterna. Michel Tournier använde en rad karaktärer och myter från Bibeln, de om Edens lustgård, om Kain och Abel, och om de tre vise männen, Marianne Fredriksson skrev sin trilogi om Paradisets barn, och Colm Tóibín om Jesumodern Maria, Pär Lagerkvist berättade om Barabbas, för att nämna några jag läst med stor behållning. Läs mer

Om utanförskap, relationer och sorg

Brenda Navarro – Aska i munnen
Brenda Navarro

I Clara Obligados essä Ett hem långt hemifrån, berättas om hur det kan vara att som latinamerikanska/argentinska bo i ”moderlandet” Spanien. Hur de ofta drabbas av en rasistisk ordning jag nog mest förknippat med när folk från helt olika kulturer blandas. Jag har inte varit fullt medveten om att det kan slå så illa när man, som jag inbillade mig, har sitt ursprung i en så närliggande språk- och kultursfär. Läs mer

Satir om ideal som blir en del av ”den perfekta produkten”

Lucie Rico – Kycklingoratoriet
Lucie Rico

På hennes sextonårsdag dödade modern demonstrativt favoritkycklingen mitt framför ögonen på Paule, sedan dess har hon inte kunnat äta kött. När modern dör har hon bott i staden i tjugo år, men kommer tillbaka för att ordna med gården och kycklinguppfödningen. Läs mer

Personligt om Istanbul och det egna psyket

Tezer Özlü – Barndomens kalla nätter
Tezer Özlü

Tezer Özlü (1943–1986) författade tre romaner, dramer och skrev essäistik innan hon dog i bröstcancer fyrtiotvå år gammal. Den nu till svenska översatta romanen (av Burcu Sahin, för Weyler förlag), Barndomens kalla nätter, räknas till ett av de viktigaste moderna verken i Turkiet. Läs mer