Botemedel mot vanan att döma efter utanverket

Kalla det ett debattinlägg, en partsinlägga, ett utropstecken eller någon slags ilsken protest. ”Kalla det vad fan det vill” är nog i alla fall en roman, även om jag ibland vacklar på den punkten. Under läsningens gång kommer jag på mig själv med att undra ”vad är egentligen en roman?”, och ”vad gör en bok till en roman?”. Läs mer

Globalisering som föder förnedring

Storföretagen jobbar hårt på sin image i dessa dagar. Inte konstigt, egentligen, varumärkets värde kanske mer handlar om image än vad de levererar till konsumenterna. Så hur bemöter de den kritik som ständigt dyker upp i olika former i olika länder? Har vi som konsumenter någon möjlighet att påverka dessa storföretag? Läs mer

Kriget mot terrorismens svarta bok

USA attackerar Irak med luddiga motiv, människor blir förnedrade och torterade i Abu Ghraib-fängelset och i Sverige hjälper den amerikanska säkerhetstjänsten Säpo att transportera två asylsökande egyptier till tortyr. Vid sidan av står resten av världens medborgare och frågar sig, vad är det som egentligen händer? Alla utom Seymour Hersh. Han tar reda på det istället. Läs mer

Mycket mer än dans

Förutom en dans kan tango tydligen vara allt ifrån en maträtt, till ett tyg, till en sång eller filosofi. Och efter vad boken berättar – grymt beroendeframkallande. Jag kan förstå det. Efter att ha läst Tango är jag på väg att börja dansa. Läs mer

Mot likgiltigheten

Som en dagbok, i ett slags vågrörelse fast med växlande våglängder skriver Erik Wijk. Mer som en journalist än författare. Litet av Jan Myrdal eller Bodil Malmsten. Modigt, utelämnande och pretentiöst. Visst finns han i tiden, och visst gisslar han tidens tecken och tidens medlöpare i media och bolagsrum. Läs mer

En saga ur verkligheten

En sann saga, kan man kalla denna bok.

Mot en väldokumenterad historisk bakgrund har författaren skrivit en roman som inte bara handlar om mord på två poliser i det sena 1800-talets Hälsingland. Initierat skildrat – och med stor miljökännedom – får man bilden klar för sig: huvudpersonernas torftiga utsatthet, främst orsakad av fattigdom, dålig – för att inte säga – obefintlig skolgång, rusdryckernas förbannelse men även enda möjlighet till att överleva via lönnkrögeri, är den sammansatta bakgrunden till tragedin.

Samt början till vårt moderna samhälle, skulle man kunna säga, genom att protesterna mot dödsstraffet tog fart. Läs mer

Ärligt om ett långt teaterliv

Gösta Krantz fyller 80 i vår och har här öppnat portarna till sitt mångfacetterade liv på scen och film men även privat. Han är den siste kvar i livet av de skådespelare som medverkade i casinorevyerna som från 1940-talet och i flera decennier framåt lockade publiken till gapskratt. Läs mer

Tre tips inför sommaren

Under året har jag hunnit läsa många böcker som av olika anledningar inte blivit recenserade här i Alba. Jag har valt ut tre av dem för att de ändå är värda att nämna. De är sinsemellan mycket olika och kan kanske vara inspiration till vad ni skall lägga i era sommarhögar. Ni vet alla de där böckerna man skall läsa sedan – när man får tid. Det är nästan det som är det bästa med semester påstår en del. Tanken på allt som äntligen skall bli av. Vare sig det sedan blir det eller ej. Läs mer

Sven Lindqvist på resa i Australien

Det finns ingen svensk författare jag har större aktning och respekt för än Sven Lindqvist. Hans alldeles speciella estetik, där en skönlitterär-essäistisk stilkonst möter historiskt och ideologiskt förankrad förklaring och argumentation i sak med ett konsekvent humanistiskt perspektiv är enligt min mening både effektiv som underlag för kunskapsbildning och etiska ställningstaganden, samtidigt som den gör läsningen njutbar. Läs mer

Maffian är redan här

Från Siciliens vilda trakter till den amerikanska maffians dödsryckningar och den italienska processen, lyder undertiteln på försättsbladet.
Lite prärieromantik kan man ana däri. Även om avskyn för den organiserade brottslighetens konsekvenser tydligt lyser igenom i författarens bisatsmarkörer. Men visst finns hos många, liksom hos mig själv, en underlig form av skräckblandad förtjusning för företeelsen.
Och det går väl an att betrakta det hela på håll. Och att se det på film, som i de välgjorda Gudfadern-filmerna med Marlon Brando och Al Pacino. Men det handlade ju mycket om förr i tiden. Idag då? Läs mer