En vandring från plats till plats

Rosa Liksom – Älven
Rosa Liksom, fotograf: Pekka Mustonen

”… och snart är vi lyckligtvis utomlands och får dansa varje dag om vi så vill och vi får äkta galoscher, där i väst råder rikedom och folk är flinka, männen går omkring i filthatt, herrskapens bord dignar av sockrad mat och husen är stora, till och med den slagna säden är två gånger längre och tjockare till axet än den oslagna här och på butikshyllorna finns allt som vi fattiglappar och slitvargar inte ens kan drömma om.” Läs mer

Minimalistisk berättelse

Edgar Corvera – Vi
Edgar Corvera

Alberto lämnar El Salvador för att studera och utbilda sig till ingenjör, i Belarus av alla ställen. Han träffar Vera och fyra år senare föds Orlando. Efterhand funderar de över var de skall bo, bestämmer sig för Sverige och hamnar i Norrköping. Läs mer

Mastigt att ta till sig

Ulf Lundell – Vardagar 6 & 7
ulf Lundell

Det blev två dagböcker till för Ulf Lundell, den första nr 6 löper från 7/9 2020 till 16/4 2021. Prosadikterna är de samma som i de föregående fem, i regel väderrapport först, sedan en promenad i intilliggande nationalparken och därefter bl a kommentarer om vad han läser, ser på TV, besök hos exfrun S i galleriet i Simrishamn. Fast nu finns en annan ung dam som han delar säng med. Läs mer

Claudia Durastanti – Främlingar jag känner

Främlingar jag känner, av Claudia Durastanti, är en djupt självbiografisk text. Första halvan koncentrerar sig på uppväxten och föräldrarna, den andra mer om författaren själv, bland annat som boende i London. Föräldrarna har två helt olika versioner av hur de träffades. Modern menar att hon räddade den blivande fadern från att hoppa från en bro mitt i Rom. Medan fadern säger at Läs mer

Korta skruvade historier

Agota Kristof – Det kan kvitta
Agota Kristof fotograf: Ulf Andersen

Det här är fjärde översättningen på några få år, efter ”Trilogin”, memoaren Analfabeten, och kortromanen I går. Den här gången en novellsamling, om nu novell är rätt beteckning på de kortkorta minihistorierna. Ofta inte mer än ett par sidor, den längsta på drygt sju. Man känner igen Agota Kristofs stil och ton, men långa stunder ändå inte. Det kan nog bero på att det till stor del rör sig om väldigt skruvade texter, och ska man berätta något på en och en halv sida gäller det att sätta igång direkt. Risken är att det tar slut innan man kommit in i historien, som man kanske får försöka tänka sig vidare själv. Det blir nästan lite som att läsa dikter emellanåt. Läs mer

Två starka berättelser

Claire Keegan – Det tredje ljuset/Små ting som dessa
porträtt av Claire Keegan

Det händer dessvärre att man emellanåt får läsa om fall där ett barn slussas fram och tillbaka mellan biologiska- och fosterföräldrar, ”Lilla Hjärtat” är det mest hjärtskärande och groteska misstaget på senare tid.
I inledningen av den irländska författaren Claire Keegans novell Det tredje ljuset (från 2010) bestäms att den namnlösa (och berättande) dottern till en barnrik och fattig familj ska få tillbringa en tid hos släktningar. Fadern kör henne i bil till det barnlösa paret, lämnar henne där utan att ens säga hej då. När han fått mat sticker han bara. Heller inget om hur länge hon är tänkt att stanna. Läs mer

En Lundell som alltmer tappar lusten

Ulf Lundell – Vardagar 5

Från den 24 februari till 2 september 2020 sträcker sig denna femte dagbok av Ulf Lundell. Han går på som förut med väder och vind på de första raderna, därefter följer promenaderna i nationalparken intill och alla ärenden han gör dagligen. Han målar sina tavlor och kör sina bilar, BMV:n och Aston (Martin, förmodar jag) som han benämner Mr A och alkolås är installerat i båda. Det villkorade körkortet ska innehas till november 2021. Läs mer

666 sidor vardagsbetraktelser

Ulf Lundell – Vardagar 4
författarfoto

Den fjärde dagboken av Ulf Lundell rör sig från 13 oktober 2019 till 21 februari 2020. Han skriver ned stort som smått som tidigare; om t ex mycket av det som han läser i tidningar och ser på Kunskapskanalen i TV. Och kommenterar dagspolitiska lägen och ger ibland perspektiv på nutida händelser. Han går oftast upp tidigt i ottan, mellan fem och sex, en väderrapport skrivs i regel ned och grader och vindstyrkor. Efter en kopp kaffe bär det iväg ut på promenad i den intilliggande parken. Läs mer

En berättelse full av lögner

Agota Kristof – I går
författarporträtt

Tobias nästan dödar skolläraren, tillika fadern och sin mor, flyr till ett nytt land och blir Sandor. Han sitter dagarna i ända och borrar små små hål i metallplattor, hundratals kanske tusentals om dan, på kvällarna skriver han. Tobias väntar på Line, kvinnan han skall leva sitt liv tillsammans med enligt den fantasi som bemäktigat sig honom. Läs mer

Om djupaste sorg

Susanne Skogstad – Svartstilla
författarfoto Foto: Sturlason

Hur lång är sorgen? Kan man få sörja tills man är färdig? Finns det en bortre gräns, kan det bli något ”sjukt” eller osunt i att ”bara hålla på”? Hur väl känner vi egentligen våra barn, eller våra föräldrar? Och får man skriva en roman där ingen ”utveckling” sker? Det är frågor som dyker upp när jag läser Susanne Skogstads debutroman Svartstilla som utkommit på Wahlström & Widstrand, i Cilla Naumanns poesiskimrande översättning. Skogstad är född 1992 i Nordfjord, och studerar nu på en manusförfattarlinje i Oslo. Läs mer