Man kan läsa Ulf Lundell på två sätt. Eller, kan man?
Endera tänker man bort honom som rockikon – mytomspunnen – hippie-generationsförfattare-flummare-drinkare-numera-nykter-sanningssägare-sexsymbol för kvinnor-och-sturm-und-drang-förebild-för-vuxna-pojkar-som-ännu-drömmer-om-self-made-genombrottet. Läs mer
Nu vågar man sig nog på att summera sommarens kulturevenemang landet runt. Lite överraskande är det Munkfors som av Sveriges Television i Värmland utses till länets största kulturarrangör. Närmare bestämt Lars Lerinhuset, ett stenkast från ortens gamla storhet järnverket. Läs mer
Ännu ett praktband har sett dagens ljus. Ett som vissa skikt av befolkningen inte släpper innanför dörren (den textfokuserade), medan andra med stolthet visar upp på soffbordet (den bildglade). Detta om andra världskriget skulle kunna tillgodose bägges passion. Sidorna är många och stora och ger stort utrymme åt både text och bild. Läs mer
Denna dag, den 29 augusti 2005, demonstrerar en liten grupp människor i Brunnsparken i Göteborg. De har spänt upp en banderoll med texten Communist Youth Organization, och av flygblad de delar ut framgår att demonstrationen riktar sig mot det politiska, religiösa och sexuella förtrycket i Iran. Från en burkig musikanläggning ackompanjeras demonstrationen av toner, och inuti mitt huvud nynnar jag med: ”…speaking words of wisdom, let it be…”. Beatles förstås, och jag tror inte det är möjligt att förstå hur kommunism, sexuell frigörelse och musik som förutsätter en superkapitalistisk musikindustri kan föras samman i en manifestation mot förtryck på det här sättet utan att förhålla sig till vad sextiotalets polyfoni av musik, politik, religion och livsstilsförändringar betytt för det samhälle och den kultur som vi lever i nu. Läs mer
I Danny Wattins debutbok ser man Stockholm lite från ovan. Korta scener målar en bild av en märklig värld. Den påminner om verkligheten, men bara lite. Läs mer
Möten med märkliga människor är underrubriken och det är just vad författaren berättar om i kombination med stundtals ganska oengagerade naturupplevelser. Helt utan behållning är dock läsningen inte och kanske får vi också en ledtråd till vem som egentligen mördade Olof Palme? Läs mer
Tyvärr dog Stieg Larsson innan hans debutdeckare blev tryckt. En trilogi hann han dock skriva och succén man redan kan ana är inte alls oförtjänt. Det är svårt att recensera en bok man vet så mycket om redan innan läsningen börjat. Läs mer
Storföretagen jobbar hårt på sin image i dessa dagar. Inte konstigt, egentligen, varumärkets värde kanske mer handlar om image än vad de levererar till konsumenterna. Så hur bemöter de den kritik som ständigt dyker upp i olika former i olika länder? Har vi som konsumenter någon möjlighet att påverka dessa storföretag? Läs mer
Förutom en dans kan tango tydligen vara allt ifrån en maträtt, till ett tyg, till en sång eller filosofi. Och efter vad boken berättar – grymt beroendeframkallande. Jag kan förstå det. Efter att ha läst Tango är jag på väg att börja dansa. Läs mer
Som en dagbok, i ett slags vågrörelse fast med växlande våglängder skriver Erik Wijk. Mer som en journalist än författare. Litet av Jan Myrdal eller Bodil Malmsten. Modigt, utelämnande och pretentiöst. Visst finns han i tiden, och visst gisslar han tidens tecken och tidens medlöpare i media och bolagsrum. Läs mer