Berättelser om Kina

Det är en hisnande bok om Kina som Ola Wong skrivit. Bokens kalejdoskopiska berättelser tar med läsaren till Inre Mongoliets svarta kolbälte, till dildofabriken i Shenzhen och till vattenkraftsprojekt i Yunnan. Det är en berättelse om det jättelika landets omvandling och industrialiseringens explosiva förlopp beskrivs väl, med dess förödande konsekvenser för natur och kultur. Läs mer

Ojämnt om de stora livsfrågorna

Vad är meningen med livet? Att älska, att föröka sig, att ägna sig åt någon självförverkligande syssla, eller kanske att arbeta? Många försöker rent av att få till det på samtliga ovanstående plan. Kanske inte så konstigt att vi bränner ut oss och känner oss otillfredsställda? Läs mer

Inspiration för den som vill börja skriva

Otaliga är böckerna om skrivande. Men få är så bra på att ta ned författandet på jorden och inspirera som Att skriva börjar här. Över sida efter sida berättar professionella skribenter om sitt sätt att arbeta och tänka kring text. Det blir passionerat som tusan och perfekt för den som vill hitta en ingång till sitt eget skrivande. Läs mer

Voors når inte till djupet av själen

Iris man Fredrik och dottern Elin drunknar på isen en töande dag i mars. Det är ett fruktansvärt tema, en fruktansvärd händelse för huvudpersonen att utsättas för. Ändå känner jag det inte. Som läsare kan jag stå oväntat oberörd. Läs mer

Inspirerande om motstånd

Det här är en biografi om civilkurage.
”Herr Hitler är en förolämpning” stod att läsa i Göteborgs Handels- och Söfartstidning fyra dagar efter att den österrikiske vicekorpralen tillträtt som rikskansler 1933. Läs mer

Ännu ett svenskt lik i garderoben

Frågan om vad det är som håller samman ett samhälle är klassisk och egentligen mycket svår att besvara. Man kan peka på gemensamma institutioner, ett språk att leva i, en stabil rättsordning med förankring i allmänt utbredda värderingar och en inte så lätt definierad upplevelse av gemenskap som är stark nog att överskrida klassgränser och andra sociala motsättningar. Läs mer

Elegant spel på olika tidsplan

Det finns en egendomlig mekanik i den litterära framtidsskildringen. Är den ljus och lovande, utopisk, blir den också stillastående och ohyggligt trist. Det beror förstås på att den ger sig ut för att skildra ett slutligt utvecklingsstadium där allt är harmoniskt och fungerar väl. Stagnationen föder sin egen fasa. Mycket mer spännande och socialt och litterärt intressant är den mörka framtidsbilden, dystopin, där det mesta gått åt skogen, om det nu finns någon skog, och samhället urartat till en grym djungel eller ett av dödlig ordentlighet präglat system som i George Orwells 1984 eller Karin Boyes Kallocain. Läs mer

Svenskt 60-tal ur landsortsperspektiv

Absurditeten i denna debutroman är mer tragisk än komisk.
Men vissa partier skulle passa som radioteater.

Huvudpersonen Erik hävdar att han är John Lennons bror. Att han blev bortadopterad till ett par i Eksjö i Småland efter födelsen 1950. Han menar att John och han har samma mamma: Julia Lennon. Och att hon skulle ha haft ett kort sexuellt möte med Freddie Lennon, Johns biologiska pappa, trots att hon redan var skild från honom och snart flyttade ihop med en annan man som hon fick två döttrar med. Innan det hade hon fött en dotter som faktiskt bortadopterades vid tiden för krigsslutet 1945. Läs mer

Claires gåtfulla självmord

”Det här är berättelsen om Claire Säwes självmord, men inte självklart vad som ledde fram till det.” Så börjar det andra kapitlet i Eva Ströms roman Claires leende och precis så är det. Precis så rakt och obarmhärtigt, precis så tydligt och svårt att förstå. Claire väljer sömntabletter framför sitt liv, 14 år gammal. Och ingenstans i boken är det självklart varför. Läs mer

Ebbe Carlsson går igen

Alla som var någorlunda vuxna vid den tiden minns säkert vad de gjorde den morgonen för mer än tjugo år sedan då nyheten om att Olof Palme blivit skjuten spreds över landet. Själv befann jag mig några kvarter från mordplatsen på Sveavägen, hemma hos svärmor på Birkagatan. Liksom många, många andra gick jag upp till Sveavägen på förmiddagen, och såg leden av förstämda människor tätna kring kravallstaketen, innanför vilka poliser lite tafatt vankade omkring och tog emot blommor som de lade på trottoaren vid den stora blodfläcken utanför Dekorima. Läs mer