Det är med enorma förväntningar jag sätter mig ned med Kyckling i Plommon, Marjane Satrapis tredje titel. Hennes fantastiska debut, Persepolis, om hennes uppväxt i Iran och om Irans moderna historia, är helt enkelt svår att toppa. Därför blev jag en aning besviken när Broderier kom häromåret, det kändes på något sätt som extramaterialet till Persepolis, det som så att säga blev över i klippningen. Läs mer

När man, som jag, vilket jag har betonat i en tidigare recension, under flera år varit mycket intresserad av det läkemedelsindustriella komplexet kan man inte motstå möjligheten att läsa och kanske också recensera varje nyutkommen bok om området, som nu den senaste, John Virapens bok ”Piller och Profiter”. Den är som Ingrid Carlbergs bok ”Pillret” (2008) fast tvärtom så att säga. Läs mer

Förmodligen var Tage Danielsson tillsammans med Astrid Lindgren den mest älskade och respekterade människan i Sverige under senare delen av 1900-talet. Inte annat än följdenligt är det då att de båda under en period hade ett nära samarbete, det var medan filmen Ronja rövardotter spelades in med Tage Danielsson som regissör. Filmen är – föga förvånande – en av de mest sedda i Sverige, som trots ungarnas tidiga tillvänjning till tv- och dataspel med en helt annan och snabbare mediaestetik än det svenska 1980-talets fortfarande har kvar sin appell till nya generationer. Läs mer

I dessa dagar då boklådorna svämmar över av klimatkrisböcker – behöver vi då ännu en? Ja, kanske. I sin nya bok sätter Stefan Edman och Martin Lönnerbo in människans förhållande till naturen i ett religiöst perspektiv. Deras övergripande slutsats blir att den moderna (globala) medborgaren måste, oavsett trosinriktning, inse att miljöhoten som vi står inför är en existentiell utmaning lika mycket som ett ekonomiskt eller tekniskt problem. Läs mer

Aleksandar får en trollkarlshatt och en trollstav av farfar Slavko, som han högaktar och älskar över allt annat: ”Den värdefullaste gåvan är påhitteriet, den största rikedomen fantasin. Kom ihåg det, Aleksandar, sa farfar allvarligt när han tog på mig hatten, kom ihåg det och tänk dig världen vackrare. Han överräckte staven och jag tvivlade inte på någonting längre.” Med spö-et tänker Aleksandar försöka trolla tillbaka farfar Slavko till livet, det liv som lämnar honom i samma stund som Carl Lewis springer hundra meter och vinner VM-guld långt borta i Japan. Läs mer

Vi har vant oss vid att tolka omvärlden i form av sociala rörelser. Det kan vara klasskonflikter på nationell nivå som uttryck för maktkamp, det kan vara etniska aspekter på boendet eller genusaspekter på lönespridningen. Allt detta är strukturer som efter hand har inlemmats i vår världsbild där vi har hittat ett sätt att förhålla oss till dem. Kanske tror vi därför att vi till fullo förstår vår omvärld? Läs mer

Frågan om rätten för personer av samma kön att ingå äktenskap har blivit riktigt segsliten. I regeringen finns en klar majoritet för förslaget, men det finns också ett motstånd som inte låter sig övervinnas med vanlig demokratisk argumentation eftersom det är religiöst förankrat och bygger på Bibelns utsagor om vad äktenskapet är, en förening mellan man och kvinna. Detta är det kristdemokratiska partiets hållning, och den låter sig inte ändras. Läs mer

Som trägen kriminalromansläsare skaffar man sig lätt vissa favoriter. Serier som man ivrigt väntar på nästa del i. För mig har Giles Blunts böcker kriminalkomissarie John Cardinal i det lilla samhället Algonquin Bay i Kanada blivit en sådan. Det senaste tillskottet i serien är dock inte det bästa. Läs mer

Sanningen bor någonstans längs vägen mellan min livslögn och era fördomar. Tanken landar i mig när jag slår igen pärmarna och blir sittande med ögonen fästade ut genom tågrutan på det förbipasserande lappländska fjällvidderna. I Torgny Lindgrens senaste bok Nåden har ingen lag löper förhållandet till sanningen bokstavligen som en eld genom bokens tre, delvis sammanflätade, historier. Eller kanske snarare: en hel mängd av förhållanden skissas till en ännu större mängd sanningar. Störst av allt – synes Lindgren resonera – är inte sanningen, utan Berättelsen. För vad han visar i alla de tre historierna är att man kan leva utan det förra, men svårligen utan det senare. Och hur sanningen förhåller sig till Berättelsen är en minst sagt komplex historia, vilket Torgny Lindgren visar med ett språk som får det att hissna i mig som läsare. Läs mer