Hög tid för Magnus och Patrick

Folkteatern – Madame Bovary och filmen Camorrans barn
ur föreställningen

Ramlar man ned framför TV:n efter välförrättat värv sent på eftermiddagen, kan man sugas in i två program på TV 3 som bjuder på enastående nonsens av snarlikt slag: först Svenska Hollywoodfruar, därefter Lyxfällan. I den förra tycks deltagarna inte ha en susning om vilka verklighetskarikatyrer de förvandlats till, i den senare krälar stackars offer i stoftet genom en kusligt växande självinsikt om att ”det är ju inte klokt”, ”det är för dj-t”, ”det trodde jag aldrig…” osv, osv. Läs mer

Xavier Dolan får man aldrig nog av

Matthias & Maxime – Xavier Dolan
Vinjettbild ur filmen

Till det oemotståndliga med Xavier Dolans filmer hör sättet han drar in åskådaren i sitt eget blodomlopp, genom vilket han sedan låter en snabb, förförisk, inte så lite självironisk och tokhumoristisk berättelse bubbla upp – här finns ingen självömkan eller tyck-synd-om-mig-nu-attityd, hur grymma de öden han skildrar än är, framför allt på det riktigt intima, känslomässiga planet. Läs mer

A man’s gotta do what a man’s gotta do

The Lighthouse – Robbert Eggers
Vinjettbild från filmen.

The lighthouse är mer än en film, den är ett utstuderat bildkonstverk med rörliga figurer, en noga inzoomad situation med två män i fokus, utlämnade åt varandra i en gemensam uppgift att vakta fyren som kan rädda människoliv. Läs mer

Är det inte fantastiskt?

Roy Andersson – Om det oändliga
Bild: scen ur filmen.

Det är ett känt konstaterande av danske filosofen Søren Kierkegaard, att ”livet måste levas framlänges men bara kan förstås baklänges”. Det kan mycket väl ha varit ett grundsynopsis för Roy Anderssons senaste film, Om det oändliga. Det är utan tvekan dess berättarstruktur. Den tar sin början i en Golgatavandring av i dag, där den vanligaste gubben i Sverige släpar ett jättekors uppför backen alltmedan han får utstå spott och spe och förtvivlat frågar sig, om och om igen: Läs mer

Människorna som brickor i ett spel

Göteborgs Dramatiska Teater – Faces
bild ur Göteborgs Dramatiska Teaters föreställning. Foto Per Larsson

Av en ren slump – eller var det ödet? – kom jag att se Mike Nichols Carnal Knowledge i veckan, ett DVD-fynd jag lagt beslag på. Regissören ligger även bakom storverk som Vem är rädd för Virginia Woolf och Angels in Amerika (1966 och 2003) och den legendariska filmen säger väldigt mycket om den tid också Faces (liksom flera andra av John Cassavetes’ filmer) utspelar sig i, frigörelseåren under 60-talet och framåt, de moderna livsstilarnas genombrott, sammanfallande med diverse sammanbrott! Läs mer

Ondskan som ligger bakom

Marianne & Leonard: Words of Love – Nick Broomfield

Jag har sällan upplevt en otäckare stämning än den som ligger och ulmar under ytan i Marianne & Leonard: Words of Love. När jag läser den nyutkomna översättningen avWalter Benjamin om hasch förstår jag varför. Läs mer

Allt som svävar

James Gray – Ad astra
Bild: Brad Pitt i flmen Ad astra.

En mer misslyckad visualisering av rymdskeppet Aniara än den i filmen med samma namn är svår att föreställa sig. Martinssons diktverk, som bärs av en skirhet i tanke, form och utförande bortom all beskrivning, så fullständigt profanerat genom att nitas fast i bilden av första bästa finlandsfärja. Läs mer

Myndighetens brist på myndighet

Mikael Håfström – Quick
Vinjettbild på huvudpersoner och regissör.

Det finns i Robert Musils ofullbordade romanverk Mannen utan egenskaper en centralgestalt vid namn Moosbrugger, som har mördat en ung flicka. I den identitetsupplösning som råder i det wienska samhälle före första världskriget dramat utspelar sig i (en isoleringscell där man tillåts skrika, som samtida satirikern Karl Kraus kallade staden) blir han en samlande punkt för den oändlighet av utsvävande resonemang, framtidsplaner och fantasier romanens övriga karaktärer hänger sig åt, med sina egna, vitt skilda syften i fokus. Läs mer

Rörelser av kärlek

Nycirkus: Saloon – Film: And then we danced
Vinjettbild ur föreställningen Saloon

Det är inte alltid lätt att variera den numera flitigt använda nycirkusformen, men Cirque Eloize lyckas utomordentligt väl i en kärleksfull, känslosam händelseutveckling där country-sången är en viktig sammansvetsande länk. Full av humoristiska infall och spektakel håller truppen oss fångade i ett spel som är just så ekvilibristiskt som man förväntar att det skall vara. Läs mer

Varför då – varför inte nu igen??

Jane Magnusson – Hasse och Tage, en kärlekshistoria, Fredrik Gertten – Push
Hasse och Tage en kärlekshistoria. Foto: Nordisk Film

Alla famlar efter var sin förklaring till Hasses och Tages måttlösa popularitet i Jane Magnussons väldigt vackra film om komikerparet och deras inbördes vänskap. Man skyller på ’tiden’, ’Palme’ – eller välfärden. Det invandrarfria Sverige, som visserligen hade haft massor av invandrare allt sedan andra världskrigets slut men trots det ’hängde ihop’.  Men ingenting duger riktigt som förklaringsmodell. Läs mer