Guy Ritchie och Tarantino möter Mordet på Orientexpressen
David Leitch – Bullet Train
De otäcka minnenas tid – från Polen 1983
Jan P. Matuszynski – Lämna inga spår
Någon gång på 80-talet, efter Nordiska kvinnors tre Fredsmarscher 81-83, varav den mellersta gick till Sovjet, före glasnost och perestrojka, befann jag mig i landet på en teaterresa. En av våra äldre kollegor drabbades av hjärtinfarkt mitt under en föreställning och hans hustrus beskrivning av sjukhusverkligheten (i Moskva) han hade mött var inte att leka med.
Ändå fick jag för mig att tillkalla hotelläkaren ett par dagar senare, när jag kände mig lite vissen. Beskedet jag fick var:
– Your influenza is very bad, you have to go to a hospital.
– Nej! svarade jag. Under inga omständigheter! Då lät de mig vara, men jag kände mig ändå långt ifrån säker. Läs mer
Män som hatar kvinna
Alex Garland – Men
Allt och ingenting
Dan Kwan, Daniel Scheinert – Everything everywhere all at once
Filmer som förhäxar – genom formspråk som trollbinder
The Blind Man Who Did Not Want to See Titanic & Clark
Den finska film som bär originaltiteln Sokea mies joka ei haiunnut nähdä Titanici har, trots att den också förtjänar (kvalitets)omdömet årets långtråkigaste film, en säregen förmåga att suga in åskådaren i händelseförloppet så att man till sist blir ett med huvudpersonens existensvillkor: blind och lam och trots detta besatt av viljan att fysiskt uppsöka sin nu döende käresta han funnit via Tinder. Läs mer
Kärlek på mils avstånd – om det onåbara på film och i musikalisk poesi
Om filmen Mothering Sunday och om tonsatt poesi av Signe Aurell
Det finns filmer och det finns filmer. Mothering Sunday tillhör den senare kategorin, när den genom ett par sekunders extra fördröjning håller stämningen på halster i en scen eller en situation, får händelserna att vibrera av oro i en replik som
– Han är inte försenad. Det är bara lunch. Läs mer
Små människor på små scener –
men på bio spricker det upp till ett öppet sår
The scars of Ali Boulala samt teater Svartadministratören (Skogen) och två enaktare på Esperantoscenen
Det myllrar av småscener av stor kvalitet i Göteborg och i deras mångfald bidrar de till det rika konstnärliga utbud staden har. Åratal av arbete ligger bakom de var för sig karaktärsstarka scenerna, som med jämna mellanrum också fylls av gästspel. Sådana scener är t ex 3:e våningen, Atalante eller varför inte Cinnober, som är granne med konstnärskollektivet Skogen på Masthuggsterrassen. Läs mer
En kärlekselegi från avgrunden
Magnus Gertten – Nelly & Nadine
Det finns ting som alltid framstår lika omöjliga att konfronteras med, holocaust är en av dem, det nu pågående överfallet på Ukraina en annan. Sammanfallet mellan bilderna av människorna befriade ur koncentrationslägren (ett av dem Ravensbrück där Nelly och Nadine träffades), som en gång anlände till Malmö och alla de människor som nu anländer på flykt undan ännu ett krig ger en intensitet av särskilt ödesdigert slag när man tar del av den väldigt, väldigt vackra och skickligt komponerade film Magnus Gertten skapat. Läs mer
Möss och människor på nordisk mark
Valdimar Jóhannsson – Lamm, Hanna Bergholm – Ruva
Två debuterande regissörer skapar skräckfilm mitt emellan saga, sägen och verklighet och inte minst i Lamm får djuren en sällsynt aktiv del i otäckheterna genom fårens maktfulla blickar rakt in i kameralinsen. Flertaliga är de också. Åskådaren blir omedelbart klar över, att dessa varelser är inte att leka med. Läs mer
Fladdermöss och människor
Matt Reeves – The Batman
