Könskomik med många lager

Göteborgs stadsteater, Studion – Vem är Schmitz?
ur föreställningen

En absurditet kring kön och identitet har intagit Göteborgs Stadsteaters Studio. Det enda konkreta är själva spelplatsen, ett frukostrum på ett anonymt företag.  Därutöver en hysterisk anpassningskarusell som inte riktigt lyckas nå på djupet, trots gott skådespeleri och en hel del dramaturgisk upprepningskomik. Läs mer

Ljus i mörkret

Mold, Johan Rödström m.fl – love walks
Vinjettbild

Jag citerar ur en recension av Döden, producerad av Skogen 2013, liksom love walks designad av Johan Rödström: Läs mer

Med den moderna människan i blickpunkten

Atalante – It wasn’t me
vinjettbild från Atalante

Det man uppskattar så mycket med Atalante är sättet scenen hela tiden har de moderna uttrycken i fokus. Dess ledare, Niklas Rydén betonar ständigt sitt intresse för teknikens utveckling och dess användbarhet i konsten. I It wasn’t me tar man steget fullt ut och konfronterar det mänskliga skapandet med det digitala, AI, Artificial Intelligens, utmanar den empatiska talangens olust i konfrontation med robotens effektivt kusliga brist på vilja. Läs mer

Människorna som brickor i ett spel

Göteborgs Dramatiska Teater – Faces
bild ur Göteborgs Dramatiska Teaters föreställning. Foto Per Larsson

Av en ren slump – eller var det ödet? – kom jag att se Mike Nichols Carnal Knowledge i veckan, ett DVD-fynd jag lagt beslag på. Regissören ligger även bakom storverk som Vem är rädd för Virginia Woolf och Angels in Amerika (1966 och 2003) och den legendariska filmen säger väldigt mycket om den tid också Faces (liksom flera andra av John Cassavetes’ filmer) utspelar sig i, frigörelseåren under 60-talet och framåt, de moderna livsstilarnas genombrott, sammanfallande med diverse sammanbrott! Läs mer

Ännu ett mästerverk

Backa Teater – Vi som fick leva om våra liv
ur fäöreställningen

Mattias Andersson knyter ihop sin Backa-säck med ett mästerverk i var ände, från Brott och Straff till den nu aktuella Vi som fick leva om våra liv. (Vart nu det lilla ”om” tog vägen.) En föreställning som på ett genialt vis sätter fingret på frågan vad det är att vara människa. Läs mer

Dansarna är behållningen

Göteborgsoperan – Naharin's Virus, Love
Virus, foto Lennart Sjögren

Tre koreografer med bakgrund i israeliska Batsheva Dance Company står bakom de två verk som än en gång bevisar den konstnärliga kvalitén hos Göteborgsoperans danskompani. Lite provokativt känns det förvisso att mötas av ord av den nyblivne nobelpristagaren Peter Handke som ”ni kommer inte att se något ni inte har sett förut”. Mitt svar blir ”nja, säg inte det”. Läs mer

Två motstridiga fokus

Kia Berglund – Backstage
ur Backstage

Teater Giljotin är en av de där riktigt värdefulla teaterscenerna Sverige kan skryta, verkligen skryta med. Ständiga idéflöden, öppen ekvilibristisk spelstil, tunga ämnen som man går till botten med. Mitt senaste minne är Bli en dåre från 2011, en tvådygnsföreställning där man sov på teatern i en sjuksäng(!) som man blev rent snurrig i huvudet av, så rik och känslomättad som den var, i berättelsen om Eric Hermelins andliga tillstånd och hans långa arbete trots eller tack vare just det, storslaget. Läs mer

Tonsäker Antigone
Gråtonad Boye

Göteborgs stadsteater – Antigone, Folkteatern – Nakna som foster och gudar
Bild ur Antigone

Mitt under årets bokmässa ägde två urpremiärer på Göteborgs största teatrar rum. Den ena visserligen närmare 2500 år gammal, men i ny svensk översättning, den andra helt nyskriven. Båda handlar om starka kvinnor. Sofokles Antigone på Stadsteatern för civilkuraget att trotsa lagen för familjens rätt. Karin Boye för sitt sexuella trots. Eller vad nu syftet var med Folkteaterns uppsättning av Isabel Cruz Liljegrens pjäs? Läs mer

Färgrikt, fräckt, fart och fantasi

Göteborgsoperan – Oliver!
bild ur föreställningen

Musikalen Oliver på Göteborgsoperan är en intelligent mix av existentiella värderingar där dåtid möter nutid, men den får sin fulla kraft först när vi är inne på andra akten. Där accelererar tempot, musiken tätnar och den eviga frågan om arv och miljö aktualiseras. Läs mer

Rörelser av kärlek

Nycirkus: Saloon – Film: And then we danced
Vinjettbild ur föreställningen Saloon

Det är inte alltid lätt att variera den numera flitigt använda nycirkusformen, men Cirque Eloize lyckas utomordentligt väl i en kärleksfull, känslosam händelseutveckling där country-sången är en viktig sammansvetsande länk. Full av humoristiska infall och spektakel håller truppen oss fångade i ett spel som är just så ekvilibristiskt som man förväntar att det skall vara. Läs mer