En av de mera originella teatergrupperna i Göteborg är Teater Pugilist, som konstaterar jag till min förvåning funnits ända sedan 1992. Gruppen har producerat mellan en och två föreställningar per år. Den har sitt ursprung från Dramatiken på universitetet. Läs mer
Jag avbröt Anders Friberg på Teater Tamauer mitt i arbetet med att bygga dekoren till den kommande uppsättningen ”Igelkotten och mullvaden” som ska ha premiär den 19 mars på Hagateatern. Pjäsen vänder sig till barn mellan 3 – 6 år och är en dramatisering av böcker av Anna Högberg och Gunnar Lundkvist. Läs mer
I början av 90-talet var jag lärare, regissör och assistent till Sören Larsson på hans skola larssons teaterakademi. Under en period ledde jag ett berättarprojekt med delar av ensemblen från den uppmärksammade föreställningen Medea från M Bongo. Vi visste inte så mycket om berättandet, men ville undersöka det. Kanske som en reaktion mot den isolering och brist på publikkontakt jag uppfattade att mycket av den s.k Tredje teatern hamnat i. Läs mer
Teater Uno fyller trettio år i år och är därmed en av Göteborgs äldsta fria teatergrupper. Sedan sexton år håller man till i det gamla posthusets källare vid Drottningtorget. Men nu skall huset byggas om till hotell och Teater Uno flyttar till betydligt mindre lokaler vid Esperantoplatsen. Läs mer
Det är filmfestival i Göteborg och jag bokar några biljetter. Det fanns en period i mitt liv då att se en film på bio skulle varit förenat med risk för återfall. Men jag är sedan många år symptomfri. Läs mer
Det skall vara en rättsmedicinare nuförtiden. Ingen deckare med självaktning klarar sig utan en sådan. Den senaste i raden av dem är Rhona MacLeod skapad av den skotska författaren Lin Anderson. Mordbrand är nummer två i, får man förmoda, en blivande lång serie böcker om henne. Den första, Nätfångst, kom för cirka ett år sedan på svenska. Läs mer
Man säger ofta om bildkonstnären att hon eller han ”målar samma tavla om och om igen”, om författaren att hon eller han ”skriver samma bok” i olika variationer under sin livstid. Vad kan detta perspektiv betyda för skådespelaren som oftast har en dramatisk text att utgå från, skriven av någon annan, som arbetar inom en regissörs visioner och som dessutom förväntas gestalta andra människor? Vilka berättelser och teman är det som skådespelare går och bär på och uttrycker från scenen? Läs mer
Är det ett svenskt uttryck när man säger att publiken sviker? Jag tror det. Den bildade medelklasspubliken, som anses bära upp kulturen i det här landet, är både ett ideal och en potentiell svikare. Den ses som en homogen grupp. Med för teaterns del farligt bestämda åsikter om kvalitet samtidigt som den har starka krav på sig från teaterns sida om lojalitet. En självmotsägelse. Den har rätt att tycka vad den vill men ska vara lojal. Läs mer
Konstens världsbild är lika oändlig som naturvetenskapens. Kanske lade religionerna, med självutnämnd ensamrätt, beslag ”med rätt att döda” på konstens och fantasins oändliga värld – dessa som fick människor att växa och som antagligen fanns i oss alla från början. Kanske snodde några helt enkelt oändligheten för att de ville ha makt över andra; de humanistiska vetenskaperna måste återerövra konstens och fantasins gränslöshet. Läs mer
Nobelpristagaren i ekonomi Edmund Phelps vill ge de rika lägre skatter för att de fattiga ska få det bättre, stod att läsa i en kvällstidning före jul. Om än han inte tror att det någonsin blir så, lägger han till för att göra sitt uttalande mera rumsrent. Läs mer