Som i all lästräning gäller det att börja med lättlästa bilder. Det finns nog inga genvägar. Min ambition är att ge några enkla nycklar för att göra bildläsningen till en vardaglig tillgång och färdighet. Läsningen går egentligen allra bäst när en inte är direkt medveten om att en läser Läs mer
En alldeles speciell form av bildläsning och ofta använd metod är den polariserande bilden. Det är en metod som utnyttjar människans reflexartade förmåga att växla mellan två upplevelser för att därigenom trigga hjärnan till en mer eller mindre medveten jämförelse. Vi kallar den komparativ läsning. Läs mer
Läs själv! Först lite bakgrund och läsanvisningar. Vissa bilder måste vi skygga oss ifrån eller möta genom att spontant läsa av dem så att vi inte låter oss deformeras genom förförande trix. Bilder som vill ockupera ditt mindset och skapa ett nästan nödvändigt inre tvång till aktivitet och handling. Läs mer
Jag, jag, jag… ännu mera jag. En selfie. Jag tror det var 1963. Ett besök hos min fars föräldrar i Ekeby. Arbetarlängorna i Gruvhusen. Det var alltid en viss laddning i luften när vi kom dit. Från småländska och religiösa höglandet till den skånska öppna och frimodiga slätten. Nya dofter och ett annat språk. Läs mer
Från hisnande skapelseberättelse och lögners fortplantning till sagans elaka styvmödrar och kärlek som leder till döden. Det handlar om barnteater eller vad jag skulle kalla allåldersteater. Bättre start på dagen än en dos levande scenkonst med en entusiastisk barn- eller allålderspublik är svårtänkt. Ja, det är humorn och den komiska spelstilen som dominerar på Göteborgs barnteatrar efter allehanda koncept – från att göra fars av Romeo och Julia och panto av Snövit till att återanvända fabler och visor i olika former eller bearbeta existentiella frågor enligt devisingmetoden. Musiken har alltid en given plats. Läs mer
Sätten att uttrycka sig genom konsten mitt i tillvarons vedervärdigheter är oändliga, sådan konst har alltid skapats, måste skapas. Den aktuella tyska filmen Don’t look away ”handlar” om konsten, skulle man kunna säga. Den börjar på vandringsutställningen av Entartete Kunst (degenererad, urartad konst), när den är i Dresden 1937, där den passionerade unga kvinnan (som senare blir hospitaliserad, steriliserad och slutligen gasad pga sin läggning) visar de förnekade verken för sin lille systerson och senare ropar till honom, när ambulanspersonalen släpar bort henne: titta inte bort! eller kanske ännu hellre: blunda inte! Läs mer
