Fascinerande men svårgripbar trilogi
Man blir liksom lite vimmelkantig. Ibland är bröderna två och tvillingar, ibland är det bara en. Ena stunden heter Claus Lucas, i nästa Lucas Claus, senare heter Claus (eller om det är Lucas) Klaus med K. Berättelserna börjar ständigt om på nytt och man ”går på dem” lika naturligt varje gång. Vad är det här!? Läs mer
Med framtiden i sikte
Anna Pettersson forskar i standup’ens uttrycksmöjligheter i en kommunikativ föreställning om Framtiden, men det är inte första gången. Jag minns det som i går hur hon bröt sig ut ur ensemblen i Lars Noréns Personkrets 3:1 på Backa Teater 1997 och ställde frågan direkt till publiken:
– Skall man spela såna här föreställningar?! Mår publiken verkligen bra av det? Läs mer
Svensken, tystnaden och småpratet
Det sägs att småprat inte är svenskarnas bästa gren. Att planlöst prat sällan går hem i vårt avlånga land. Istället krävs ett klart syfte med pratet, annars får det ofta vara. Samtidigt vet vi att småpratet – eller kallpratet som det också betecknas symptomatiskt nog – är en nyckelfaktor i att skapa och upprätthålla relationer, speciellt internationella kontakter. Läs mer
Daniel Ellsberg prisad i Sverige
Vi har alla en bild av hur vår första arbetsdag på jobbet gestaltade sig. Men Daniel Ellsbergs första fulla arbetsdag på försvarshögkvarteret Pentagon i augusti 1964 skulle gå till historien. Då inträffade nämligen Tonkinintermezzot, vilket kom att bli startskottet för upptrappningen av USA:s inblandning i Vietnam. Läs mer
Konstnärlig duo tillbaka på scen
Erik Åkerlinds och Hans Blomqvists arbete med Franz Kafkas Boet från 2012 glömmer man inte så lätt. Det var ett, skulle man nästan kunna säga, lekfullt arbete med nattsvart tema som den aktuella föreställningen fullföljer: studiet av den självisolerande människan som saknar tentakler för att känna av verkligheten och därför inte förmår ta rätt mått på sig själv – på omgivningen ännu mindre. Läs mer
Mord och gemyt
Litterär salong i löjets skimmer
Krigaränglar och demoner
Redan 2003 tillkännagav James Cameron att han ville filmatisera den japanska serien Battle Angel Alita, men tyvärr hamnade filmen i ”utveccklingslimbo” eftersom Cameron sedermera blev alltför upptagen med att göra filmer om smurfar i yttre rymden (läs: Avatar). Till slut lät han Robert Rodriguez ta över regissörsstolen, och efter sexton års väntan får vi äntligen se resultatet. Läs mer
Sorgligt och svårförståeligt
En älskad mormor är död. En mormor som tog sonsonen med på turer i skog och mark, och som hade koll på flora och fauna. Vi är med den som sörjer mot slutet av den gamlas liv, när affärerna verkar ha bytt plats eller rent av flyttats undan, när räkningarna och spisens plattor glöms av. Vi är med vid begravningen och den långa mellantiden, när allting var som det skulle. Läs mer



