Medan minnena mörknar
En hyllning till berättandet
Med Carlos Ruíz Zafón har Barcelona fått sin efterlängtade och välförtjänta plats i litteraturhistorien. Emellertid är det långtifrån det soldränkta och skimrande Barcelona dagens turister möter, utan en stad inhöljd i dimma och dunkel, där Francodiktaturen satt sin prägel på alla mänskliga förhavanden. Läs mer
Årets fotograf 2018: Helene Schmitz
Hennes bilder låter fantasin fara iväg. I en av bilderna är jag i en halvgles finländsk skog, som i en filmatisering av Vainö Linnas trilogi om det finska inbördeskriget. Motivet visar sig dock vara taget efter den stora skogsbranden i Västmanland 2014. En annan bild är ett märkligt möte mellan natur och civilisation i Surinams djungel men mina associationer går till den fantastiska bokhandeln Dussmann vid Friedrichstrasse i Berlin. Gå längst in i butiken så förstår du tanken. Läs mer
Grådis och akademiskt damm
Livet i universitetsvärlden har blivit ett allt vanligare motiv i dagens svenska prosa. Många författare trängs i denna tematiska ruta: Elise Karlssons Klass, Isabelle Ståhls Just nu är jag här, Therese Bohmans Aftonland, Niklas Elméns Trojkan, Anna Roos Spel och Martin Engbergs En enastående karriär, för att bara nämna några. Läs mer
Intensivt om uppror och poesi
Hisnande resa i slumpens värld
Boktiteln antyder att boken handlar om en koppling mellan kvantfysik och astrologi. Kan detta möjligen vara en variant på Fritjof Capras omtalade bok Fysikens Tao – utgiven på svenska 1983 – som undersökte tänkbara paralleller mellan modern fysik och österländsk mystik? Visst kan man bli nyfiken. Läs mer
Urskiljningskonst
Så mycket vet vi i dag, att inom det kvinnliga bor det manliga – och omvänt. Genom att bortse från sådana axiom har det lyckats delar av det feministiska tänkandet att anta leninistiska, dvs totalitära drag. Då är det synnerligen gagneligt, att studera hur dessa förhållanden kommer till uttryck i konsten Läs mer
Kvinnorna fick guldet att glimma
Olafur Sigurdson som dvärgen Alberich är ett vokalt kraftpaket av stort mått. Det är kring honom som historien cirklar i första delen, Rhenguldet, av Richard Wagners Nibelungens ring, som Göteborgsoperan just sjösatt. Ingen lätt sak för den som ska få det att funka lika bra på scenen som i orkesterdiket. Att ta till humorn och tron på publikens fantasi kan hjälpa. Läs mer



