Allmännyttan är vägen till hållbart boende
Vi befinner oss mitt i en övergångsperiod till en ödesmättad framtid, med en insats som handlar om själva vår existens som samhällsmedborgare. Hur vi bor påverkar hur vi agerar i den processen. Just nu är hyresrätten inom allmännyttan den boendeform som kan ge bäst dragkraft åt resan till ett hållbart samhälle. Läs mer
Ruben Östlund i kvadrat
2017 är inte 1930
Häromdagen hamnade jag i en diskussion om hur fascistiska och nazistiska stöveltramp återigen ekar på de europeiska gatorna. Några menade bestämt att likheterna med 1930-talet var anmärkningsvärda. Europas flyktingsituation, Brexit, östeuropeiska länders konservativa politik, Nya Tiders deltagande på Bokmässan och Sverigedemokraternas framgångar anfördes som tillräckliga bevis på saken. Läs mer
Dimensioner människan inte kan omfatta
Kopplingen mellan Christopher Nolans tidigare film, Interstellar från 2014 och den nu aktuella Dunkirk kunde inte vara tydligare: enskilde skepparen Dawsons lilla kutter heter Moonstone – inte första bästa namn på en vanlig fiskebåt! Lugnt och gripande spelar Mark Rylance fram karaktären till en symbol för ett av filmens nyckelbegrepp: HOME. Läs mer
Om ett spirande liv
På framsidans bild övergår någonslags växt till en kvinnlig underkropp, med rottrådar hängande utefter sidorna.
Människan som natur. Likheterna mellan ett frö och ett embryo fäst vid livmoderväggen är minimal (man talar till och med i människosammanhang om groddblad, om det som existerar innan det blir till ett embryo). Eller? Läs mer
Mannen som var mer ökänd än känd
Eddie Meduza kallade han sig. Och detta är boken om hans kompositioner, grammofoninspelningar och turnéer. Samt hans sketcher som han sålde via postorder på kassetter under namnet E. Hitler.
Errol Norstedt var hans riktiga namn och allt började i popgruppen Pack of Losers i Tidaholm på 60-talet. Läs mer
Rädslan för misslyckandet
Rädslan för att misslyckas är en av våra starkaste drivkrafter. Avgrunden som öppnar sig och adrenalinet som rusar, reptilhjärna som tar över och flykten som leder oss bort från faran. Gestaltas detta misslyckande väl – när det ändå inträffar – skärps våra sinnen och vi genomflödas av det som allt sedan antiken har kallats katharsis, reningen som utgör tragedins livsnerv. För ingen vill falla, men många vill storögt kika ner i avgrunden och föreställa sig färden nedåt. Läs mer



