Det är inte så ofta man sträckläser en diktsamling. Det kan försvåra läsningen och skapa en distans. Men Leif Wilehags ”Oxymoroniskt – dikter” är en genomtänkt helhet, om än uppbyggd av det skenbart oförenliga. Den är lätt att ta till sig och jag läser den rakt igenom. Det känns lite som att bläddra i en dagbok och hitta delar av sitt eget liv på sidorna. Läsningen blir till en existentiell dialog med en författare som skriver om teman som berör oss alla. Läs mer