Filmiska meditationer eller Förutsättningar för manligt liv
För att hämta sig efter alla guldbaggenomineringar till en av förra årets filmer jag inte kommer att ägna ett par timmar av mitt korta liv, Hundraettåringen.…, kan man fördjupa sig i tre meditativa studier från öst och väst:
Efter stormen av Hirokazu Kore-eda, Jim Jarmuschs Paterson och Kenneth Lonergans Manchester by the sea. Läs mer




John Le Carré har ofta låtit oss förstå att han inte alltid är att lita på när han pratar eller skriver om sitt eget liv. Vad som är sanning och vad som är skröna har han, med ljummen hand, låtit oss få fundera över genom åren. Men nu är det kanske dags att ta honom på allvar när han skrivit det som troligen blir det närmaste vi lär komma memoarer med ”Duvornas tunnel”?
Under arbetet med denna bok fann författaren Lars Ragnar Forssberg att Leif GW Persson skulle kunna vara en romanfigur. Det finns så mycket som verkar påhittat med honom som är för bra för att vara sant. Ibland kan GW tyckas vara en skådespelare som spelar huvudrollen i en pjäs som han själv skrivit.