Jag var på Stadsteatern i Göteborg och såg pjäsen Fosterlandet. Pjäsen skulle handla finska krigsbarn som kom till Sverige under andra världskriget. Det jag fick med mig av pjäsen var att finländarna skildras som suputer. Att männen söp innan danskvällen må så vara – men kvinnor i Finland drack i regel inte förr i tiden. Läs mer
Två nya dansverk har haft världspremiär på Göteborgsoperan. Shadowland eller The Big Noise blir till en skrämmande påminnelse om ett skamligt skede i svensk historia till toner av Ale Möllers vildsinta folkmusik. Väsensskilt är verket Neverland med sitt Peter Pan-tema. Två egensinniga koreografer och operans fantastiska dansare leder tanken till eviga frågor om makt och kön. Läs mer
En flicka i skolan har tagit livet av sig. Varför och vad hade hänt? Säkert får vi inte riktigt veta. Men vi vet att vi upplevt ett välskrivet drama och ett lysande trovärdigt skådespeleri, när Göteborgs Dramatiska Teater spelar Mats Wahls Kentaur. Läs mer
Jag måste erkänna, att jag riktigt hatar cykeln i storstaden, särskilt i Köpenhamn, där den numera omtalas som ett lika stort trafiksäkerhetsproblem som bilen. Bilar stannar gärna för fotgängare, det gör inte cyklisterna. De har tillägnat sig ett moraliskt herradöme och angriper i flock. Läs mer
Borde föreställningen hetat Fosterbarn i stället? Levnadsloppet som skildras är ju tillvaron i den familj som adopterade flickan vi i dag känner som Fia Adler Sandblad.
Kärlekens beroenden kan vara sega strukturer. I många år hade kvinnohistorikern Yvonne Hirdman en relation med en man i Grekland samtidigt som hennes akademiska karriär tuggade på och avsatte alltmer påtagliga framgångar.