En man satt bakom en filmkamera och funderade…
Hur ger man en rättvis beskrivning av en film av Roy Andersson? En sammanfattning av handlingen vore överflödig, då den är näst intill obefintlig. Filmen är uppbyggd av fyrtio scener, där bara två karaktärer återkommer med jämna mellarum: två män i övre medelåldern som försöker sälja sina skämtartiklar. ”Vi vill bara hjälpa folk att ha det roligt” insisterar en av dem vid varje uppvisning av vampyrtänder och gummimasker. Ingen skrattar. Läs mer
Knivskarpt skådespeleri
Bakom en massmördare finns ett, oftast anonymt, moderskap som kan alstra frågor om orsak och verkan och om reservationslös moderskärlek. Dramatikern Malin Lindroth har i en välskriven monolog tänkt sig in i huvudet på en sådan mor, nämligen georgiskan Ketevan (Keke) Geladze, som blev Josef Stalins mamma. Texten är sannerligen satt i rätta händer. Läs mer
Mot livets och språkets nollpunkt
Överklassaren som lurade alla
Siktar mot stjärnorna (och missar)
Med känsla för de små detaljerna
Lyssna in världen
Jag har sedan ett antal år känslan av att tystnaden har blivit någonting farligt. Åtminstone verkar det så med tanke på att det är musik och ljud så gott som överallt och hela tiden numera; de flesta verkar ständigt ha lurar/öronproppar på sig, vare sig de går, joggar eller sitter på spårvagnen/bussen, och startar vi bilen går radion/stereon automatiskt på, i affärer och varuhus, i hissar, pubar och restauranger, också på våra gator och torg spelas musik (vilket jag i och för sig tycker är trevligt). Det är sällan tyst någonstans. Läs mer




Det är föga förvånande att Interstellar ursprungligen var planerad med Steven Spielberg i registolen, för det blir nästan smärtsamt tydligt vid flera tillfällen att det hade fungerat så mycket bättre med honom istället för Christopher Nolan.