Cilla Naumanns tolfte bok Springa med åror är en svidande och bitvis svindlande vacker romantext om livets tvungna vemod med sina förluster, om två tonårsväninnors uppvaknande till moderskapets paradoxala styrka även utan mannen. Läs mer
I Nikolai Groznis roman Wunderkind hamnar vi på en skola för begåvade, när kommunistregimen fortfarande med okänslig järnhand styrde livet för Bulgariens invånare, och mot slutet nere i katakomberna bland stadens ”utslagna” individer under gatorna i Sofia. Läs mer
Två före detta ensamkommande flyktingbarn är huvudpersoner i Räls. Det är författaren och journalisten Elisabeth Åsbrinks debut som dramatiker. Man skulle kunna kalla pjäsen för en dramadokumentär. Läs mer
På 50-talet sa man skämtsamt att pessimister lärde sig kinesiska medan optimister lärde sig ryska. Där någonstans börjar pjäsen Mittens rike, glada svenskar välkomnar leende kineser som lovar att föra kapitalismen till ett segerrikt slut. Läs mer
Aino Trosell är något idag så ovanligt som en socialrealistisk författare, som skriver om vanliga människor i vardagliga yrken och levnadsomständigheter. Läs mer
Ljusgrönsaker och förbjuden frukt och peppar och växtdelar och prinsessärtor och rotfanstyg och blad och hapaxanter och näckens vita slikesergasiofyter och sammetsnässlor och grannlaga missbildade fruktkakor kan vara himla eggande goda att avbilda. Läs mer
Karl-Johan Karlsson har skrivit en bok om sin vän Herman Wicksell, ett fingerat namn. Boken har en undertitel: En sann historia. Herman är inte som alla andra, nä, han har en bipolär diagnos. Ja, han är det vad man ändå i dag fortfarande hellre kallar det, manodepressiv. Läs mer
När jag slår mig ner vid datorn för att skriva den här recensionen börjar jag med att kolla de stora tidningarnas hemsidor. Det visar sig att i Dagens Nyheter finns en lång intervju med Nina Björk. Läs mer
