Elegant spel på olika tidsplan
Det finns en egendomlig mekanik i den litterära framtidsskildringen. Är den ljus och lovande, utopisk, blir den också stillastående och ohyggligt trist. Det beror förstås på att den ger sig ut för att skildra ett slutligt utvecklingsstadium där allt är harmoniskt och fungerar väl. Stagnationen föder sin egen fasa. Mycket mer spännande och socialt och litterärt intressant är den mörka framtidsbilden, dystopin, där det mesta gått åt skogen, om det nu finns någon skog, och samhället urartat till en grym djungel eller ett av dödlig ordentlighet präglat system som i George Orwells 1984 eller Karin Boyes Kallocain. Läs mer