Det första jag drar mig till minnes i förbindelse med den utveckling som diskussionen om genusanpassning tagit, är arbetet under 80-talet tillsammans med den ungerska filosofen Agnes Heller omkring förtryck och isolering av intellektuella i den tidens Östeuropa. Lukács-eleven Agnes Heller var professor i filosofi i Budapest, känd för sin teoribildning omkring betydelsen av våra behov. Läs mer
Det hela börjar ”Världen är ett utbrett lidande.” Och avslutas tjugofyra sidor senare med följande ord
”Fortsätt. Var inte rädd. Det värsta är redan över. Naturligtvis kommer livet att såra er ännu mer; men ni å er sida har inte så mycket med det att göra. Kom ihåg att ni i grund och botten redan är död. Ni står nu ansikte mot ansikte med evigheten.” Läs mer
Den här diktsamlingen är förmodligen det bredast empatiska jag någonsin läst. Den – poeten – menar att allt och alla ofrånkomligen hör ihop, eftersom vi alla andas samma luft, alla behöver det gemensamma syret för att överleva. Hur kan man då skjuta på varandra, kasta bomber, mörda varandra i dessa ändlösa rader av krig och dödliga konflikter? Hon kan omöjligen förstå hur någon trots allt positivt som händer och finns kan tanka ett krigsskepp och låta det ”glida ur hamn”. Läs mer
Nu är det snart skolavslutning. Sommarlov, smaka på den ni! Då var det åter dags för en lång sommar med sol, hoppas vi och kanske även bad. Klasskillnaderna och segregationen syns tydligt när barnen sen summerar sitt sommarlov i en uppsats på höstkanten. Vem var i sommarstugan eller husvagnen? Vem åkte till Stockholm eller till och med utomlands? Vem fick gå på Liseberg? Vem fick bada mest? Vems föräldrar hade bil så de kunde köra ungarna till havet eller till en sjö för ett svalkande dopp i det blå? Läs mer
I den tredje dagboken på tre år får vi åter möta Ulf Lundells vardag, denna gång under 2019 när det mest omtumlande som hände honom var rattfyllan han gjorde sig skyldig till den 2 april.
Så mycket om det finns dock inte skrivet. Mest det rent faktiska. Och i efterhand en undran om vem som ringde och anmälde, för varför skulle annars polispiketen ha stått där och väntat på honom? Läs mer
Den här romanen vilar på tre eller kanske fyra ben; en familjs resa mellan New York och Arizona; ett äktenskaps långsamma upplösning; de flyende, ”förlorade”, barnen vid mexikansk-amerikanska gränsen kopplas samman med ”utrotandet” av den sista spillran av ursprungsbefolkningen, med hövdingen Geronimo som den siste som ”gav upp”.
Kvinnan i familjen är fru och biologisk mor till en femårig dotter, mannen äkta make och far till en tioårig son. Ingen av dem nämns vid namn. Till en början är det kvinnan som berättar; hon är ”jag”, de andra är ”min man”, ”pojken” och ”flickan”. I andra halvan är det till stor del sonen som berättar. Läs mer
Och allt blev ljust igen efter en fyra månader lång depression. Tajmat med sol och vår, kunde inte varit bättre enligt mig. Min man och jag lugnade ner en hypomani på mindre än en vecka, ett svårslaget personligt rekord. Väldigt nöjd med oss båda, vi är ett bra team. Magnus, min man, känner mig väl och kan mina svängningar i humöret. Jag har en bipolär diagnos och mitt humör svänger med några månaders mellanrum. Just nu är mitt mående stabilt om än något uppåt, vilket är välkommet efter den trista perioden från nyår tills för två veckor sedan. Läs mer
Hela Per Olov Enquists författarskap har varit präglat av ett oupphörligt behov av att förstå. Förstå vad som låg bakom utlämningen av de baltiska flyktingarna efter andra världskriget (Legionärerna, 1968). Förstå motståndet mot arbetarrörelsen i Västerbotten i början av århundradet (Musikanternas uttåg, 1978). Förstå Hess (Hess, 1966). Förstå en kvinnas bindning till religionen och en mans till idrotten (Sekonden, 1971). Läs mer
”När upphör ett krig? När kan jag säga ditt namn och låta det betyda bara ditt namn och inte vad du lämnar efter dig?”
Eller som det står på baksidan av Anna Takanens litterära debut, Sörjen som blev, ”Det tar fyra generationer innan ett krig går ur en familj.”
Vietnamkriget fick mer konsekvenser än en fruktansvärd mängd döda och skadade soldater och civila, sönderbom Läs mer 
Under pandemin som råder har riksdagen visat hur snabbt man kan förbättra A-kassan, man har höjt maxtaket och miniminivån väldigt snabbt. De som uppbär A-kassa är en röststark och viktig väljargrupp och därför har man skyndat sig att gå dem till mötes när de påpekar det orimliga i att kunna försörja sig på de låga ersättningsnivåerna. Kanske är det nu dags att tänka på en grupp med ännu lägre ersättning? Jag tänker på oss som uppbär sjukersättning. Läs mer