En berättelse full av lögner

Tobias nästan dödar skolläraren, tillika fadern och sin mor, flyr till ett nytt land och blir Sandor. Han sitter dagarna i ända och borrar små små hål i metallplattor, hundratals kanske tusentals om dan, på kvällarna skriver han. Tobias väntar på Line, kvinnan han skall leva sitt liv tillsammans med enligt den fantasi som bemäktigat sig honom. Läs mer
Dikter i coronans tid

”Det rapporteras att färre barn föds för tidigt. De blivande mödrarna mår bättre av isolering. Det rapporteras att trycket på den psykiska vården ökar. Patienterna mår inte bra av isolering. Det rapporteras att människor drömmer att de besöker nöjesfält som plötsligt förvandlas till dödsfällor.” Läs mer
Med en tro på klimatet som kan förflytta (Thun)berg
Vid Tomas Forsers bortgång

Det är en uppfattning man ofta möter, att det att vara enig och överens är en otvivelaktigt god sak, medan varje form av oenighet är en fara man helst bör undvika. Jag är av helt motsatt uppfattning, något som aktualiserats av den stora förlust Tomas Forsers bortgång innebär.
Vi följdes åt på ett visst avstånd genom ett helt arbetsliv, som i många stycken hade det nordiska perspektivet som gemensam arena, genom allahanda seminarier och organiserade samarbeten i t ex Nordiska Sommaruniversitetets regi. Läs mer
Den dagliga kampen för tillvaron

”Året då tusenårstorkan slog till bakades tiden till aska och försökte man gripa efter solen fastnade den i handflatan som brinnande kol och fick hjärtat att svida. Ett pärlband av solskivor hängde ständigt på himlen. Från morgon till kväll kunde den gamle känna lukten av sitt eget brända hår. Ibland sträckte han upp händer mot skyn och kände då omedelbart den svarta stanken från de svedda naglarna.”
Det är som en dikt, det är som en lång arkaisk dikt långsamt glidande över sidorna. Läs mer
En fabuleringsglad författare

”Vad vore livet utan drömmar, Anna?” frågade ingenjör Andrée sin flickvän inför resan mot Nordpolen, gav sig av och dog där borta på isen. Jag kommer att tänka på den scenen i Jan Troells film när jag läser José Eduardo Agualusas nya roman, Sällskapet för ofrivilliga drömmare; om vikten av att drömma. Läs mer
Komplext samtidsdrama
Tjugoen skilda texter

Jag läser det hela som en samling noveller även om det tydligen är en roman. Det handlar om ett gäng människor som på diverse sätt är förbundna med varandra. En del av dem får prata ut i ett eget kapitel med deras namn som titel, några återkommer vid ett eller flera tillfällen. Jag läser som noveller för det är så texterna känns och ser ut, det romanlika finns enbart i att de kopplas samman. De är makar och barn, älskare/älskarinnor, läkare, syskon, svägerskor/svågrar, arbetskamrater och klienter, eller yrkesfolk de råkar på. Läs mer
Berörande men lätt överlastad roman

Vem är eller blir man utan minne, utan sina minnen? ”Minnena är inte enbart mitt förflutna, utan dem kan jag inte förstå vad som händer och vad som kommer att hända, det finns ingen mening för här och nu, jag har ingen riktig identitet, jag är ingen riktig människa, jag har bara ett presens utan struktur.” Läs mer