Han har kallats för mannen som skriver hellre än bra.
Hur som helst, cirka 215 böcker har han i alla fall gett ut.
Och nu även sina memoarer. Läs mer
Drömfakulteten är en fiktiv historia om Valerie Jean Solanas, författaren till SCUM Manifesto (som Stridsberg översatt till svenska) men kanske mest känd för att ha skjutit Andy Warhol. Den fria fantasin över Valeries liv ger Stridsberg utrymme för egna bilder av ”den intellektuella horan” – bilder som målas i både svart och rosa, i himlens alla färger, med lukter, skit och sjukdom. Läs mer
I den officiella retoriken finns fortfarande rättvisan och solidariteten. I den dagliga praktiken bara girigheten och egoismen.
Två meningar ur denna bok som på något sätt är premissen för frågeställningen. Författaren – som jobbat med det mesta inom journalistik i alla slags medier och dessutom skrivit pjäser och gjort satirprogram i TV och radio – vill med denna sin första roman, klä av makten och den offentliga lögnen. Läs mer
En ny bok har givits ut av den humanistiska enmansfakulteten Sven Lindqvist. Den här gången är det fråga om essäer som mest uppstått kring huvudfårorna i större bokprojekt som Utrota varenda jävel!, Nu dog du och Terra Nullius. Ett centralt inslag i dessa verk är utforskandet av en europeisk idévärld, som genom sina värderingar och sin människosyn kunde legitimera kolonialismen och med den utplundringen av andra kontinenter och massmorden på befolkningarna där. Läs mer
Någonting som utmärker nyare skönlitteratur är att platsen, miljön där handlingen utspelas, inte ägnas särskilt ingående skildringar. I en tid där det mer och mer ingår i livsmönstret att resa runt en del i världen, och där massmedierna på en massa olika vis gör skådeplatser för alla möjliga skeenden synliga och identifierbara har den omsorgsfulla beskrivningen av t ex en stad förlorat i värde. Läs mer
Det finns vissa element som ständigt återkommer i Paul Austers författarskap. Som läsare känner man lätt igen sig i hans värld. Det brukar finnas en udda huvudperson som inte riktigt är huvudperson. Om jag inte minns helt fel är det alltid en man. Slumpen spelar alltid en stor roll och det finns alltid böcker med på ett hörn. Hans historier brukar också, som kinesiska askar alltid innehålla fler berättelser. Så även denna roman. Den är dock lättsammare än vanligt. Nästan trallvänlig i sin lättlästhet om metaforen tillåts. Läs mer
Georg Klein bjuder åtminstone mig både motstånd och samtidigt viss fascination. Tonarten är högtravande, men motsatsen vore möjligen värre. Jag erinrar mig ett möte med Tore Scherstén, som tidigare har varit sekreterare i Medicinska forskningsrådet. Han beklagade sig över att medicinska forskare ägnade väldigt lite tid åt annat än den medicinska professionen. Forskningens villkor gör att detta engagemang stryper andra intressen. Läs mer
Vår mest extrema surrealist, poeten Stefan Hammarén slår åter till, nu slutförs hans romantrilogi med På burklös mark, efter Med en burk soppa och Konservöppnare bok. Det är fråga om romaner inte ämnade för någon vanlig läsning. Läs mer
Det känns litet snopet att Hanne Vibeke Holst censureras redan i bokens titel. På danska heter den Da jeg blev vred, och när jag läser vad hon skrivit känns den titeln mycket bättre. Boken handlar nämligen om vrede, om vredens energi, om viljan att kämpa mot förtryck, orättvisor och allt det kvinnor i världen dagligen blir utsatta för bara för att de råkar vara kvinnor. Läs mer
”Myternas historia”, intressant tänkte jag. Eftersom jag inte är speciellt insatt i området så kunde det ju passa mig bra, alltid givande att lära sig något nytt. Läs mer