Man undrar ju vad det är med alla dessa västerbottningar. Vi har redan blivit ”drabbade” av bland andra P O Enquist, Sara Lidman, Torgny Lindgren och Erik Grundström. Och nu en alldeles ny märkvärdighet; Linnéa Axelsson, som nyligen debuterade på Wahlström&Widstrand med romanen Tvillingsmycket – En syskonlegend. Axelsson, född 1980 och uppvuxen i Porjus och Norsjö i Norr- respektive Västerbotten. Hon lade 2009 fram en avhandling i konstvetenskap vid Umeå universitet. Läs mer

I Falun förra sommaren rånade en 19-åring en bensinmack, beväpnad med ett järnrör. Han igenkändes av en av kassörerna som frågade om han verkligen ville fullfölja rånet.
19-åringen svarade att han var desperat, och fick med sig några sedlar vilka han sprang direkt hem till sin mamma med. Läs mer

Man brukar säga att det mesta som folk tror hände år 1968 hände år 1969, och att det mesta som folk tror hände på 1960-talet hände på 1970-talet. Det här är naturligtvis både sant och osant, men visar ändå hur lite funktionalitet det ligger i en historieskrivning baserad på en stadielära med utgångspunkt i jämnt ordnade och lättsorterade decennier. Läs mer

I Kristin Bergets Der ganze Weg rör sig diktjaget genom ett Europa vars idéer om identitet, religion och gemenskap fullständigt rämnat. Kvar finns våld, skulder och kroppar. Läs mer

Denna romandebut är en i många stycken spännande berättelse, uppbyggd som en ”road-movie”.
Huvudpersonens resa genom ett Sverige där dagens hårdnande samhällsklimat gestaltas via de människor och miljöer han möter, kontrasterar mot barndomens bittra men också ljuva minnen.
Men även Nicaragua och Nya Zeeland flimrar förbi. Liksom Krångede i Jämtland. Läs mer

Lena Ackebo är Sveriges svar på JG Ballard. Inget hon skriver kommer kanske att filmas av David Cronenberg, men det beror snarare på Sverige. På gott och ont. Vår dröm som blev mardröm var inte så mycket drömmen om bilen och teknologin som drömmen om shoppingen och låtsasindividualismen. Läs mer

Av en stundom regnig sommar, helt bra för att låta mig under vissa av de regnigaste dagar pyssla. Jag bekantar mig med DAVO:s album för Finland. Börjat överföra min frimärkssamling från ungdomens dagar till dessa nya album. På den tiden samlade nästan alla rejäla gossar på frimärken här i landet, åtminstone de jag kände en tid eller hörde om, liksom alla herrar i släkten gjorde. Alla hade de Norma-album för sin huvudsamling, av det kända albumet som gjordes i Finland. Då klippte man själv sina fickor för frimärken och limmade in dem. Det blev rätt fult, fickorna blev alltid sneda när jag klippte och limmade, först när jag blev vid de högre tonåren och börjat gå en skräddarutbildning som jag lyckades hålla saxen stadigt nog i hand och få det någorlunda snyggt (även om det finns små skärmaskiner för ändamålet). Läs mer